MAHLIS-PANOS PROJECT Protoleia, TOUFIC FARROUKH Drab zeen

Recenserad i OJ 4-12

MAHLIS-PANOS PROJECT
Protoleia

The feeling of new – Protoleia – Sundays proposal – Blue ballroom – Dimi´s kurdi – Interplanetary kisses – Masqualero – Thalassa
Greeksea M/BFM Digital/tid 55 min

Dimitris Jimmy Mahlis oud, Toss Panos p dr perc, Dan Lutz b. Insp live på Plaza Playhouse Theater, Kalifornien 2012.

Betyg 4:••••

TOUFIC FARROUKH
Drab zeen

Fusic – Lili S’en – Pain in Spain stays mainly in the brain – Land of milk and money –Callipyge Intro – Callipyge – Kaf skoon intro – Kaf skoon – L’homme qui a perdu son ombre – Night in Damascus – Bilan actuel – Blues for Ali – Petites mains et longues jambes….

Chant Du Monde / tid 53 min

Toufic Farroukh arr synth bouzouki perc ss ts p bendir (nordafrikansk tamburin) voc, D.J. Roger scratch, Nabil Khalidi bjo oud, Bassam Saba nay (orientalisk flöjt), Kiya Tabassian setar (antik persisk luta), Leandro Aconcha p org synth, Charbel Rouhana oud, Gueorgui Kornazov tb, Yasmine Hamdan, Tania Saleh voc.
Insp 2002.

Betyg 4:••••

Stränginstrumentet oud är det närmast självklara instrumentet i traditionell arabisk musik, ett stränginstrument som härstammar från det antika Mesopotamien, men som sedan fått spridning över stora delar av Asien. Det påminner i sin form om mandolinen och har liksom denna  strängar stämda och placerade i par (elva mot mandolinens fyra, ibland dubblade till åtta). En olikhet är att ouden har en betydligt kortare mensur som dessutom helt saknar band.

I båda de sättningar som här recenseras intar instrumentet en dominerande roll. Den traditionella arabiska musiken är till stora delar improviserad och därför faller det sig rätt naturligt att ta steget över till att fusionera den med element av jazz. Denna fusion finns i flera olika former. Oud-spelaren Rabih Abou-Khalil representerar sålunda en mera avantgardistisk inriktning, en musik  som oftast är modal till formen och som  i slutet av 80-talet och framöver vann anklang hos en bredare publik (t ex  med albumet Blue Camel från 1992).

Medan Abou-Khalil oftast använder sig av etablerade jazzmusiker på saxofon eller trumpet till sina band arbetar oud-spelaren Dimitris Mahlis med liknande musik, fast i mindre format och utan blåsinstrument typiska för jazzen.

I albumet Protoleia med Mahlis-Panos Project skapas denna musik i en trio tillsammans med pianisten och slagverkaren Toss Panos och med basisten Dan Lutz som tredjeman. Musiken på denna grupps debutskiva är modal till formen och meditativ till sin karaktär.

Den har en anmärkningsvärt god ljudkvalitet för att vara inspelad live. The Feeling Of New, Protoleia och Thalassa är mina favoritspår och jag väntar redan med spänning på nya skivor av denna synnerligen tighta grupp. Och vilket liveband detta borde vara för de olika festivalscenerna i Europa!

Libanesen och multiinstrumentalisten Toufic Farroukh är mest bekant för en mera poppig form av arabisk musik, lämplig för vad vi i västerlandet brukar kalla ”belly dance” eller ”magdans”. I sitt album kallat Drab zeen har han emellertid inkluderat musiker som gärna spelar en mera avancerad och jazzifierad musik. Instrumenteringen i denna orkester är mycket orientalisk, men det finns också en trombon, spelad av Geueogui Kornazov, som ger musiken en jazzig klang.

Det är en spännande brygd av arabiskt, rock och jazz som orkestern bjuder på. Också denna grupp vore något speciellt att uppleva på scenen live.

P-O Larsson