MARCUS MILLER Renaissance

Recenserad i OJ 2/13

MARCUS MILLER
Renaissance

Detroit – Redemption – February – Slippin’ into darkness – Setembro – Jekyll & Hyde – Interlude: Nocturnal mist – Revelation – Mr Clean – Gorée (Go-ray) – Cee-tee-eye – Tightrope – I’ll be there

Dreyfus Jazz/Naxos/tid 72 min
Marcus Miller elb, b, bcl, Sean Jones, Maurice Brown  tp, Alex Han as, Louis Cato dr, Adam Rodgers, Adam Agati, Paul Jackson Jr g, Federic Gonzalez Pena, Bobby Sparks, Kris Bower p, keyb, Ramos Yslas perc, Gretchen Parlato, Dr John, Ruben Blades voc.
Insp i New York 2012.

Betyg 4: ••••

Marcus Miller har varit en betydande musikalisk kraft i över tre decennier. Som basist, kompositör, arrangör och producent har han haft långa samarbeten med Miles Davis, David Sanborn och Luther Vandross. Dessutom har han av och till jobbat med artister från alla möjliga genrer: från rockens och soulens Eric Clapton, Aretha Franklin och Donald Fagen till jazzikoner som Dizzy Gillespie och operastjärnor som Kathleen Battle.

Den dubbla Grammy-vinnaren Millers åttonde studioprojekt, Renaissance, är ett mycket personligt album. De flesta av de tretton låtarna är skrivna av Miller själv och han är också skivans producent och arrangör.

Hösten 2009 satte Miller ihop ett band av unga musiker för Tutu Revisited. Projektet som ursprungligen var avsett för en enda konsert blev en jättesuccé och förvandlades snabbt till en tre år lång turné som spelades in på cd och dvd (rec. i OJ nr 1 2012). Miller beslöt att använda sig av samma team på Renaissance och komponerade särskilt med dessa musiker i åtanke.

Han säger att har inspirerades av magin som uppstår när människor interagerar med varandra. Samspelet mellan bandmedlemmarna har här intensifierats ytterligare ett snäpp. Som solist hörs mest, förutom Miller själv, trumpetaren Sean Jones. Hans tonspråk är fylligt, knivskarpt och fraseringen påminner om Freddie Hubbards. Altsaxofonisten Alex Hans kvicka Maceo Parker-lika licks passar väl in i Millers smakfulla blåsarrangemang. Keyboardistern Federico Gonzalez Peña lägger genomgående snygga harmonier som är viktiga för ljudbilden i stort. Allra bäst funkar det på coverversionerna av Wars Slippin’ into darkness och Millers mentor Weldon Irvines Mr Clean.

Setembro (Brazilian wedding song) av Ivan Lins är skivans höjdpunkt. Miller spelar bandlös bas här med ett distinkt Jaco Pastorius-sound. Sångerskan Gretchen Parlatos ordlösa sång harmonierar skönt med basen. Plötsligt går låten över i afro-kubansk groove i Gillespies Manteca. Slagverkaren Ramon Yslas öser på med sina klassiska son-beats och Miller byter kvickt till akustisk bas och basklarinett. Ruben Blades lägger sång på spanska som sedan mixas lysande med Parlatos tolkning av det brasilianska temat. Det är en ambitiös, tvärkulturell fusion som fungerar alldeles utmärkt.

Legendaren Dr John gästar på det New Orleans-doftande spåret Tightrope – en annan av skivans pärlor. Albumet avslutas med ett virtuost solobasstycke: den klassiska Jackson 5-hiten I’ ll be there. Den var en av de första låtarna Marcus lärde sig spela och den tillägnas Michael Jackson.

Renaissance är definitivt en av Marcus Millers bästa soloplattor: en tidlös, avspänd, själfull, mix av jazz, latinskt och funk – och alla andra tänkbara musikinriktningar…

Patrik Sandberg