MARGARETA BENGTSON – En gång i Stockholm

Recenserad i OJ 1-10

MARGARETA BENGTSON
En gång i Stockholm

En gång i Stockholm – Vad e de där – Så tyst – Varför ska ja va me – Kaffe och bullar – The Midnight Sun will never set – Leaving London seeing Stockholm – Å i åa ä e ö – Nu löser solen sitt blonda hår – Silhuetter – Underbart är kort

MARGARTS AB MA003/Bonnier Amigo/tid: 56 min

Margareta Bengtsson vo, harpa, Hans Dyvik, Peter Asplund trp, flh, Peter Fredman as, ss, cl, Joakim Milder ts, ss, Alberto Pinton  brs, bcl, altfl, Jan Bengtson fl, picfl, Johan Ahlin, Rolf Nykvist vhorn, Dicken Hedrenius trb, Sven Larsson btrb, Ove Lundin p, Martin Sjöstedt b, Calle Rasmusson dr. Gäster: Svante Thuresson, The Real Group vo, Max Schultz g, På Svenre, slagverk.

Insp i Atlantis studio och Unit 7 6-9 april 2009.
••••
Sedan Margareta Bengtson lämnar The Real Group tycks hennes solokarriär gå spikrakt uppåt. En gång i Stockholm är en cd det slår gnistor om och Margareta visar upp hela sitt breda register. Man kan också se skivan som en hyllning till Monica Zetterlund, Beppe Wolgers, HasseåTage, Povel Ramel med flera.

Hon har en fantastisk och personlig röst med brett register, sjunger genuint med stor känsla och integritet. Säkert utan att det blir stelt. Låtvalet är superbt, trots att många av sångerna har många år på nacken känns det 2000-talsmodernt utan att materialet har förlorat sitt ursprung. Nostalgiskt utan att det blir rörande. I En gång i Stockholm känns Monica Z:s anda, Varför ska ja va med är Gals and Pals så det stänker, men här gästsjunger också Svante Thuresson. Hasse Alfredson och Tage Danielssons Kaffe och bullar får här en helt annan dimension. Margaretas egen Leaving London seeing Stockholm är en riktig juvel.

Roligast är Å i åa ä e ö (Gustaf Frödingklassiker), tänk hur genialt hon fått till den texten och melodin, här stöttar också The Real Group upp på allra bästa sätt. Nils Lindberg-Pär Lagerkvists Nu löser solen sitt blonda hår är tonsatt svensk poesi av klass och Lars Gullins Silhuetter med text av Jonny Olsson är också en ljuvlighet. Povels Underbart är kort blir den perfekta finalen på denna cd.

Lägg därtill de utmärkta arrangemangen och åtskilliga läckra soloinslag av Peter Asplund, Joakim Milder, Peter Fredman, Dicken Hedrenius med flera. Med andra ord en fullträff. Varför inte en femma i betyg undrar någon? Jag misstänker att Margareta tar ytterligare en viktigt konstnärligt steg på nästa cd – jag sparar femma till den plattan!