MoonJune Records
Mark Wingfield g, Gary Husband p. Inspelad 2018.
Är det självklart att ett samtal mellan två människor är mera givande om båda får bestämma riktningen i lika hög grad? Frågan uppstår efter ha lyssnat på den här skivan ett antal gånger i olika sinnesstämningar och på olika anläggningar. Redan vid första lyssningen tyckte jag att Mark Wingfield i någon mening påminde mig om den där middagsgästen som tar sig för mycket taltid under middagen och inte riktigt inser att det kan finnas fördelar med att även låta bordsgrannen – Gary Husband i det här fallet – komma till tals, välja samtalsämnen eller tillåtas formulera sig ordentligt. Det är oftast trevligt och givande att samtalspartnern inte bara interagerar genom att nicka eller svara kortfattat innan den dominerande talmannen roffar åt sig ordet igen.
Wingfield har komponerat fem av åtta stycken på albumet, de tre återstående spåren är duoimprovisationer. I improvisationerna får jag ett mera balanserat intryck, samtidigt som det också tydliggörs vilken inlyssnande musiker Husband är. Han pausar, spelar med, lägger om vägen och lyssnar. Alltid lyssnande.
Som gitarrist har Mark Wingfield en egen stil med ett ljud och ett vibrato som inte alla uppskattar. Den som gillar gitarrister med efternamn som Rypdal, Beck och Torn kan nog hitta positiva beröringspunkter. Gary Husband är en exceptionell musiker som dessvärre inte kommer helt till sin rätt på Tor & Vale.
Thomas Olsson
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här