Mats Gustafsson & Friends: MG50 – Peace & Fire

Trost TR140 (4cd) / www.trost.at / Tid: 56+78+67+77 min.
Mats Gustafsson och en mängd andra musiker. Inspelad i Wien 26-28 oktober 2014.

Mats Gustafsson 50 år. Tre dagar av festival i Wien i oktober 2014 med mastigt program med Gustafsson och inbjudna vänner. Guldkornen är nu utvalda och placerade i en fin liten födelsedagsbox om fyra cd-skivor unik livemusik samt essäer och bilder. Boxen må vara fin, men epitetet fin passar inte särskilt bra på musiken. Den skaver, skriker, besjälas – och är samtidigt sökande och ibland lekfull – precis som vanligt när det handlar om Mats Gustafsson. Men att den experimentella och improviserade musiken rymmer sådan bredd är imponerande. Här finns allt från klassisk impro, dronebaserad frirock, elektronisk noise, frijazz till mörk filmisk stämningsmusik på allehanda instrument. Alla medverkande har naturligtvis koppling till Gustafsson – många kommer från Sverige eller hans nuvarande bostadsland Österrike – men lyckligtvis är han inte själv med på allt. Gamla förebilder och inspiratörer som Paul Lytton, Sven-Åke Johansson och Günter Christman träder fram liksom bundsförvanter som Kjell Nordeson, Ken Vandermark, medlemmarna i The Thing och Fire! samt yngre förmågor som Anna Högberg och Sofia Jernberg (som är två av ganska få kvinnliga musiker).
Så är det en egotripp eller ett bra tillfälle för avstämning (och firande)? Definitivt det senare om du frågar mig. Alltsedan han målmedvetet jobbade sig in på den nationella och internationella scenen på 80- och 90-talen har Mats Gustafsson vetat vad han vill, och där ingår en stor vilja att dela med sig av vunna erfarenheter och kontakter. Det mycket betydelsefulla storbandet Fire! Orchestra är bara ett av många uttryck för detta, denna festival och cd-box ett annat.

Med 16 olika konstellationer, från solo och uppåt, i 29 olika kompositioner, är uttrycken många. Fyra av Gustafssons fasta grupper får dessutom givande tillskott. Trion Fire! blir en septett och de tunga riffen får genial hjälp av Agusti Fernández sjungande elpiano; den hårdkokta elektroniska musiken av Fake the Facts får rytmiskt tillskott av Martin Brandlmayr och Paul Lytton; Sven-Åke Johansson ger vokal hjälp åt Swedish Azz när de spelar Börje Fredrikssons Mäster och saxofonisten Ken Vandermarks medverkan i The Thing är ett kärt återseende inom den goovebaserade frijazzen. Man inser hur sällan Vandermark och Gustafsson numera samarbetar, vilket är väldigt synd.
Det är ändå de mer oväntade inslagen som överrumplar. Kanske mest samarbetet mellan Mats Gustafsson och den nutida ensemblen Klangforum Wien. Konstellation av tonsättaren Roman Haubenstock-Ramati formar sig till ett oregelbundet smatterband placerat i dov resonanslåda, barytonsax och kontrabassaxofon i en tryckande kvartett med två slagverkare. Ensemblen spelar även Gustafssons Intervention som rör sig mellan förtätningar och expressiva språng. Tillsammans bygger de upp en oerhörd spänning mellan instrumenten och mellan det komponerade och det improviserade.

En annan höjpunkt är Erwan Keravacs solo med säckpipa där han skapar evigheter med vibrerande droner. Jag är ingen stor kännare av säckpipa, men att Keravacs sound stundtals befinner sig långt från det konventionella är helt klart. Men storheten ligger i att han inte bara främmandegör utan även experimenterar med instrumentets konventionella klanger. I dronandets tecken går även duon Risc – Billy Roisz på elbas, elektronik och video (!) och Dieb13 (Dieter Kovačič) på skivspelare – med sina långa, mörka och skrämmande linjer. Mer lågmälda är duon Ken Vandermark och elektronisten Christof Kurzmann, en delikatess i ett mycket mättat stämningsland.
Det är några av ljusen i Mats Gustafssons ljudliga födelsedagstårta, en tårta med smaker av det sträva och experimenterande snarare än det sockersöta.

Magnus Nygren