Max Schultz Trio: Maximum

Prophone (Naxos)
Max Schultz g, Leo Lindberg, hammond, Chris Montgomery dr. Insp.1 december 2017 i Porksausage studios, Stockholm.

Det är klart att gitarristen Max Schultz någon gång måste göra en platta betitlad Maximum. Musiker och göteborgare gillar ju att skoja till det. Dessvärre är det en missvisande titel då man kan förledas tro att den trio han har med organisten Leo Lindberg och trummisen Chris Montgomery ska sorteras in i powertrio-facket.
Men icke, det här är en trio som är mer defensivt laidback än offensivt kraftfull. Inget fel i det, fast jag hade förstås inte tackat nej till lite mer bett och dynamik i utspelet.

Men ändå, Maximum är en trivsamt jammig platta med verserade solon av Schultz och Lindberg. Inspelad under en dag för ungefär ett år sedan, antagligen utan några pålägg. Max Schultz skriver i pressmeddelandet att trion jammat under några år och att det nu var dags att gå in i studion. Inte krångligare än så.
Det är Schultz som skrivit merparten av låtarna. Den snirkligt bebopiga Steeplechase är en Charlie Parker-låt och Manic Depression är hämtad från Jimi Hendrix-katalogen.
Jag tycker inte att trion gör något direkt vettigt med dem. Då lyckas man bättre med originalmaterialet. Öppningsspåret Hold On är skönt sydstatssoulig, What Do You Say Leo är avspänt funkig med udda rytmik och en pigg melodi och Blues For W N svänger som ett husband från 60-talet.
Det bästa har sparats till sist. Jika är som ett lugnt och fint jam med gamla Fleetwood Mac, då Peter Green fortfarande var med, och ett mycket tillbakalutat Santana. Det kan man ju inte motstå.

Dan Backman