MILDER PS Quoted out of a context

Recenserad i OJ 6-12

MILDER PS
Quoted out of a context

Couldn’t bare to be special – Doo wop in Harlem – Anne Marie – I trawl the megahertz – Dragons – Nightinggales – God watch over you – Andromeda heights – Jesse James symphony & bolero – Pearly gates
Apart APCD 011 7/www.apartrecords.com /tid 56 min

Joakim Milder  ts ss org, Nils-Olav Johansen g, Lisbeth Diers dr perc vo, Johannes Lundberg b, Gunnar Halle tp, David Byström trb samt Sjöströmska Kvartetten:
Ellen Hjalmarsson vi, Jenny Sjöström vi, Märta Eriksson cello, Lisa Reuter cello.
Insp i Göteborg 2010.

Betyg 3: •••

Den brittiska gruppen Prefab Sprout hade ett antal hits under åttiotalet främst i England och stod för en melodisk, välarrangerad, rätt sofistikerad popmusik med underfundiga, lite vemodiga och bitterljuva texter. Vid en första anblick inte helt självklara utgångspunkter för jazziga arrangemang eller improvisatoriska utvecklingar kan tyckas.

Men icke så enligt Joakim Milder, som med sin grupp PS – på några spår förstärkta av en stråkkvartett – plockat fram standardkvalitéerna i Prefab Sprouts låtskrivare Paddy McAloons material. Urvalet har, enligt Milder styrts av vad som stimulerat hans ”improvisationsnerv”. Redan 1995 på skivan Remains gjorde han en version av McAloons Desire as och fick mycket uppskattning och uppmärksamhet ifrån gruppens fans.
 
Personligen så har jag ingen direkt relation till Prefab Sprout, så jag kan inte bedöma Milders och gruppens transkriberingar i jämförelse med originalen. Fristående betraktat så är det en relativt lågmäld skiva där låtarna växer inifrån och ut.

Det finns ofta initialt något återhållet, knutet i den melodiska uppbyggnaden som gradvis frigörs och briserar. Stabila bakgrunder som låter solisterna främst Milder och gitarristen Nils-Olav Johansen ibland med rätt subtila medel ta i och veckla ut tematiken som exempelvis i inledande Couldn’t bare to be special, där Milders tenosax efterhand blir allt otåligare.

I God watch over you är tonfallet högt, påträngande och expressivt från början, en ljudmassa som är svår att undkomma men som bryts av Milders koncisa och ljusa sopransax som skär igenom med temat, dämpar och öppnar upp.

Annars är arrangemangen mestadels luftiga där inte minst Lisbeth Diers markerande slagverk skapar rymd och yta. Stråkarna ger en höstlik, ibland kammaraktig stämning som understryker de melankoliska dragen i melodierna. En skiva som kräver närvaro och ett antal lyssningar för att komma till sin rätt.

Ulf Thelander