MILES DAVIS Miles Davis

Recenserad i OJ 3-12

MILES DAVIS
Miles Davis

Introduction by Duke Ellington – Hackensack – ’Round about midnight – Now’s the time – Four, Walkin’ – Oh! Lady be good – All of you – Four – Yesterdays – Round about midnight, Walkin’vIf I were a bell – Fran-Dance – So what – All blues – The theme.

Storyville 1038421/Plugged/tid: 116 min 2cd

Miles Davis tp. Övriga medv:
Cd1 1–4: Zoot Sims ts, Gerry Mulligan bars, Thelonious Monk p, Percy Heath b, Conny Cay tr.
Insp Newportfestivalen 17 juli 1955,
5–7: Lester Young ts, Rene Urtreger p, Pierre Michelot b, Christian Garros tr. Insp Kongresshaus, Zürich, Schweiz, 19 nov. 1956.
8–9: Bobby Jaspar ts, Tommy Flanagan p, Paul Chambers b, Philly Joe Jones tr. Insp Birdland, NYC, okt 1957
10–12: The Erwin Lehn Orchestra med bl a Horst Jankowski p, Peter Witte b, Herman Mutschler tr. Insp Beethoven Saal, Liederhalle, Stuttgart, 18 dec 1957.
Cd2 1–5: John Coltrane, Wynton Kelly p, Paul Chambers b, Jimmy Cobb tr. Insp Kongresshaus, Zürich, Schweiz, 8 april 1960.

Betyg 4: ••••

De inledande spåren på cd 1är hämtade från Newportfestivalen 1955. Bandet var hopsatt för att hylla Charlie Parker som avlidit tidigare samma år. Man spelar två Monklåtar och Parkers mest kända blues. Miles spelar som ensam blåsare Round about midnight med kompet, och enligt myten ska hans tolkning ha renderat honom kontraktet med CBS som så småningom gjorde honom till den högst betalde jazzmusikern i USA.

Följande tre spår är från den Europaturné Miles genomförde på egen hand 1956 efter att tillfälligt ha upplöst sin kvintett. Han spelade i Paris och gjorde en kortare turné i intilläggande länder och de i tre spåren spelar han med det franska komp man satt ihop åt honom. Vid en festival i Schweiz tussade man ihop honom med Lester Young och de spelar Lady be good.

En kort tid fanns belgaren Bobby Jaspar och Tommy Flanagan i Miles kvintett och i en inspelning från Birdland finns två låtar inspelade med denna konstellation.

1957 är Miles tillbaka i Paris bl a för att göra musiken till Louis Malles film Ascenseur pour L’Echaffaud (Hiss till galgen). Vid en turné gör Miles ett otippat solistframträdande med ett tyskt storband.

Cd 2 innehåller en konsert från Zürich inspelat i april 1960. Det var den sista turnén som Coltrane gjorde med Miles’ kvintett. Coltrane spel är rastlöst och intensivt. Hans tonkaskader utforskar alla tänkbara tolkningar av låtarnas ackordinnehåll och det är en både märklig och fascinerande fas av hans utveckling. Miles själv är i god form och balanserar energi och elegans.

Möjligen kan man tycka att Jimmy Cobbs trumspel är lite monotont och kompet har ibland svårt att förhålla sig till de båda frontfigurernas olika uttryck. Med tanke på kommande års utveckling för Miles resp. Coltrane är det dock ett mycket intressant stycke jazzhistoria. Det är en något udda samling livekonserter man samlat på detta dubbelalbum och merparten är inspelat av europeiska radiostationer. Musiken ger en bra bild av Miles utveckling under sista halvan av 50-talet och det är kanske inspelningar som många missat, vilket i så fall väl motiverar ett inköp.

Ulf Adåker