MILES DAVIS QUINTET Live in Europe 1969

Recenserad i OJ 2/13

MILES DAVIS QUINTET
Live in Europe 1969

The Bootleg Series Vol. 2
Directions – Miles runs the woodoo down – Milestones – Footprints – ’Round midnight – It’s about that time – Sanctuary – The theme, Directions – Spanish key – I fall in love too easily,  – Masqualero – Miles runs the voodoo down – No blues – Nefertiti – Sanctuary – The Theme – Bitches Brew – Paraphernaia – Nefertiti, Masqualero – This – Directions – Bitches brew – It’s about that time – I fall in love too easily – Sanctuary – The Theme.

Columbia Legacy 88725 418532/Sony/ 3 cd tid: 178 min/ 1 dvd tid: 45 min.
Miles Davis tp, Wayne Shorter ts,ss, Chick Corea el p, piano, Dave Holland b, Jack DeJohnette dr.
Insp på Festival Mondial du Jazz d’Antibes, Juan-les-Pines, 25 & 26 juli 1969, Folkets Hus, Stockholm, 5 nov 1969 och Berliner Jazztage 7 nov 1969.

Betyg 4: ••••

1969 besökte kvintetten Europa vid två tillfällen. I juli görs två konserter under festivalen på den franska Rivieran och de båda kvällarna spelas in av franska radion och finns på boxens två första skivor. Bandet fortsätter laborera i den stil som den tidigare konstellationen (med Hancock/Carter/Williams) utvecklat men attityden är aggressivare.

Den dynamik där Hancock kunde bli ensam eller tillsammans med Miles eller Shorter och stanna upp i fria partier finns inte längre. Chick Corea spelar oftast elpiano i en spretig fristil (och är inte i närheten av Hancocks raffinerade sätt att ackompanjera), och Jack DeJohnette kör gärna i högsta växelläge.

Shorter har vid den här tiden etablerat sopransaxen som ett flitigt använt andra-instrument, vilket gör det lättare för honom att skära igenom den intensiva ljudmattan som är gruppens återkommande musikaliska miljö.

Miles själv är i högform och har inga svårigheter att matcha det muskulära kompet – en teknisk briljans han behåller ett par år till. Repertoaren har nu delvis uppdaterats med Joe Zawinuls Directions och Wayne Shorters kompositioner Footprints, Sanctuary, Nefertiti och Masqualero.

Från 50-talet finns bara ’Round Midnight, I fall in love too easily och Milestones kvar. Miles egna alster (som Spanish key, Miles runs the woodoo down och It’s about that time) saknar egentliga teman och innehåller mest antydda ostination i basen och en modal tonalitet. De kan ses som förstudier till inspelningarna av Bitches brew som påbörjas månaden efter den här franska sejouren.

Bandets andra europaturné på hösten 1969 äger alltså rum efter inspelningarna av dubbel-lpn Bitches brew som blir en katalysator för 70-talets fusionstil. Kvintetten spelar på Folkets Hus vid Norra Bantorget i Stockholm. De strikta tuxedos bandet bar vid Miles senaste Stockholmskonsert i konserthuset två år tidigare är nu utbytta mot bell bottoms, lädervästar, mönstrade sidenskjortor och scarves.

Musiken är litet mer sammanhållen och mindre kompakt än på boxens två första skivor. Chick Corea faller dock fortfarande in ett flipprigt pianospel som känns ganska apart, t ex i Masqualero och i flera av låtarna på dvd:n.

Den välproducerade TV-upptagningen visar coola musiker som inte med en min visar någon uppskattning för de entusiastiska applåderna vid den inledande presentationen. Men visst är det rätt fantastiskt att kunna se dessa legender in action. Shorters fingrar flyger febrilt över sopranen och svetten rinner i ansiktet på Miles – han sliter verkligen hårt med sina intensiva fraser i trumpetens övre register.

Plattorna saluförs som Bootleg-inspelningar, men varken RTOF, SR eller Sender Freies Berlin torde kunna bli anklagade för något olagligt. Musiken på cd 1 har dessutom tidigare funnits utgiven på japanska Sony under titeln 1969 Miles – Festival De Juan Pins.

På Moon Records finns dessutom en konsert från Rom den 27 oktober sedan länge tillgänglig. Den kommer väl att dyka upp på The Bootleg Series vol. 3 tillsammans med radio/TV-inspelningar gjorda av andra europeiska radio- och TV-bolag. Columbia och amerikanska jazzdiggare kan vara jäkligt tacksamma för att det fanns producenter som hade omdömet att spela in konserterna och det gäller även andra jazzartister än Miles.

För inspelningen i Folkets Hus var Bosse Broberg producent och Berndt Berndtsson tekniker. Den stora bilden på den uppvikbara albumtexten är tagen av Christer Landegren.

Ulf Adåker