MUHAL RICHARD ABRAMS | FRED ANDERSON | GEORGE LEWIS SoundDance

Recenserad i OJ 6-11

MUHAL RICHARD ABRAMS | FRED ANDERSON | GEORGE LEWIS
SoundDance

Cd 1: Focus – ThruTime –Time: Part 1 – 4
Cd 2: Sound dance: Part 1 – 4

Pi Recordings PI37/Forsyte/tid cd1 38:13, cd2 45:18
Muhal Richard Abrams p, Fred Anderson ts (cd1), George Lewis tb, laptop (cd2)
Insp 16 okt 2009 (cd1), 24 sept 2010 (cd2)

Betyg 2: ••

Det fanns en tid, i början på 70-talet då jag lyssnade väldigt mycket  på amerikansk friform jazz. Speciellt på de musiker som ingick i kretsen kring Muhal Richard Abrams och hans Association for the Advancement of Creative Musicians (AACM).

Jag fann då denna musik ny och banbrytande, men efterhand tröttnade jag och övergick till att lyssna på  bebop och senare också cool och hardbop, musikformer som jag kunde känna mig hemma i. När jag nu efter många år åter har en Abramsplatta, SoundDance, i öronen kan jag konstatera en viss besvikelse och att, bortsett från en dator som instrument, inte mycket har hänt på friformfronten sen AACM bildades 1965.

Tenoristen  Fred Anderson (död 2010)  är ju en legend utan tvekan och här gör han sitt bästa för att utmana Abrams och det går stundtals hett till när Anderson utnyttjar sin saxofons alla möjligheter. Men jag kommer på mig själv med att hela tiden undra hur han skulle tacklat ett vanligt hårdsvängande komp. Jag tror nog att han  skulle mått  bra av det.
Abrams andra duokollega är trombonisten George Lewis som numera också trakterar laptop  med för mig tveksamt resultat. Det låter mera som någon rattade runt på en kortvågsradio. Nej, jag har definitivt vuxit från den här typen av musik.

Jag vill gärna känna igen mig i skivspåren och det är för mig numera viktigt med melodier, harmonier och rytm. Av detta bjuds här inte mycket. Muhal Richard Abrams, Fred Anderson och George Lewis däremot nästan grälar sig igenom dessa två plattor med ett nervöst sammanbrott lurande runt hörnet.

Så kan man naturligtvis också skapa musik och det finns säkert lyssnare.

Stig Linderoth