NEO (Nästesjö Extreme Orchestra)

Recenserad i OJ 6-10

NEO
(Nästesjö Extreme Orchestra)

Första skissen – Elaboration – Storfiskaren – Deklarationstaxi – Denmark – Ingermanland – Kansas – Uruguay

Liv produktion LPFG1002/Naxos, 33 min.

Marcelo Gabard Pazos as bars, Stefan Pöntinen vi, Johannes Nästesjö b, Michala Östergaard-Nielsen dr perc glockenspiel, Christoffer Wallin Juno-60 (1 nr).
Insp i Malmö 22-23 feb 2010.

•••

”Skandinavisk klangrymd” och ”urban råhet” säger Johannes Nästesjö att hans kompositioner eftersträvar. Det skandinaviska tänker jag mig som något ljust och luftigt, som en vacker höstdag. Just den kvalitén tycker jag finns på detta debut-album från gruppen NEO. Musiken har ofta en spröd, skör ton. Eftertänksamt och glest, inte så mycket råhet i det. Möjligen kan Michala Östergaard-Nielsen då och då få ett mera brutalt tryck i sina trummor. Som ofta har hon en fri roll med rytmiska kommentarer personligt utströdda. Mycket intressant slagverkare!

Musiken pendlar mellan helt komponerade sektioner till friare partier och alla stycken känns förtätade, mycket innehåll pressas in i musik som pågår runt fyra minuter. Hela albumet ryms nästan inom en halvtimme, vilket känns helt rätt. Bara de toner som behövs får plats, allt tjafs och onödig utsmyckning har rensats bort. Nästesjös basspel har samma kvalité, glest spel som får rytmisk pregnans via en vacker och tydlig klang. Pöntinens fiol styr ibland över mot ett konstmusikaliskt uttryck och Gabard Pazos altsax har en återhållen intensitet som jag tycker om.

Vacker musik som för mig har en intressant bräcklighet, där beteckningen urban råhet styr mitt lyssnande mot ett stickspår. Fast beskrivningen finns bara i en pressrelease. Du, käre lyssnare, behöver inte bry dig om dylika verbala instruktioner när du hör denna musik. För det bör man göra tycker jag!

Jan Strand