NICOLE MITCHELL Awakening

Recenserad i OJ 1-12

NICOLE MITCHELL
Awakening

Curly top – Journey on a thread – Center of the earth – Snowflakes – Momentum – More than I can say – There – F.O. C. – Awakening.

Delmark Records 599

Nicole Mitchell fl, Jeff Parker g, Harrison Bankhead b, Avreeayl Ra dr, perc.
Insp 2011.

   Betyg 4: ••••

Jazzflöjt? Hur lätt är det inte att associera till meningslöst behag, till cocktailjazz och bakgrundsmusik: till det behagsjuka. Men kanske skvallrar redan den uppfordrande titeln på Nicole Mitchells kvartettskiva, med flöjten som hennes valda instrument, om andra ambitioner: Awakening – eller uppvaknande. Ändå kunde en alltför snabb lyssning inbilla sig att detta bara är just bakgrundsmusik, korrekt och prydlig. Men lyssnar man lite till, lite närmre musiken, så hör man en musik fylld av liv, av spänningar och kamp.

Skivan bär Mitchells namn, men det är ändå en utpräglad gruppskiva. Mitchell använder musiker från sin hemstad Chicago, och de förenas i kombinationen av uttrycksvilja och aggressivitet. Särskilt gitarristen Jeff Parker imponerar, både med sin följsamhet och sina av- och utbrott, utbrytningar ur det melodiska flödet.

Men om detta är en gruppskiva, så är det också verkligen Mitchells skiva. Utan att för ett ögonblick hemfalla åt det enbart demonstrativa, åt tom uppvisning, visar hon ändå att också flöjten duger.

Att den låter, och att dess ljud är många. Den är inte det mest volymstarka av instrument, men med avstamp i en annan jazzmusikalisk flöjttradition, och då särskilt Eric Dolphys och Rahsaan Roland Kirks flöjtspel, visar Mitchell att instrumentet har hemortsrätt också i en modern musik: till flöjtens raka enkla klang, till dess förkärlek för melodiska variationer, fogar Mitchell blåsljud och klaffar, viskningar och skrap, strupljud och kroppsläten – samtidigt som bandet bakom henne är på, driver, slår.

Och så går musiken tillbaka till en sorts pulserande vila, som för att hämta kraft till nya utbrytningar. ”Eftertänksam”, har någon amerikansk kritiker kallat musiken, och det är ingen dålig benämning på dess grundstämning.

Mitchell har en lång karriär med bas i Chicagos AACM bakom sig. Detta kan vara hennes bästa skiva hittills.

Ulf Olsson