NILS LANDGREN FUNK UNIT Teamwork

Recenserad i OJ 3-13

NILS LANDGREN FUNK UNIT
Teamwork

Get serious get a job – My main thang – You got it – Afriquarius – Green beans – Rhythm is our business – Living for love – Mr Masumoto – Tracksuit – Where the funk is at – Don’t wannit – Papa Bull – Short fried beans

ACT 9552-2 /Naxos/ tid 63 min
Nils Landgren tb, voc, Magnum Coltrane Price elb, voc,  Jonas Wall träblås, voc,  Magnus Lindgren träblås, voc,  Sebastian Studnitzky keyb, tp,  Andy Pfeifer g, voc, ,Robert Ikiz dr. Gäster:Joe Sample Fender Rhodes (1 nr), Wilton Felder ts (1nr), Till Bönner tp (1 nr).
Insp 7–10 februari i Atlantis Studio, Stockholm.
Betyg 4: ••••

Skivan känns för mig som en nostalgitripp genom musik jag inte hört på många år. Väldigt snabbt infinner sig en feelgood-känsla, man ”känner igen det mesta man inte hört förut”.

Har man tidigare lyssnat på Landgren och följt hans karriär så kommer ju förstås inte detta som någon större överraskning. Funken, jam- och spelglädjen har alltid funnits där, mitt i hans Funk Unit.

Tretton dansanta jams presenteras i en ganska avskalad funkförpackning. Allt sparkar igång med jammet Get serious get a job: ett blås-glissando och en Parliament-aktig basslinga. Man får även små referenser till allt möjligt i en och samma låt: en väldigt snygg blåsbebopslinga à la Brecker Brothers; trombonsolo med hatten av till Fred Wesley – och som grädde på moset lite Parliament-vocoder. Voila! En perfekt funk-soufflé!

You got it innehåller även ett väldigt snyggt blåsarr med Magnus Lindgrens flöjt på toppen av refrängen. Stort plus för Andy Pfeilers smakfulla gitarrkomp som tonar ut låten.

Afriquarius skulle kunna platsa i vilken 70-tals deckare eller blaxploitation-film som helst: blåsleadet, wah-wah-gitarrerna, backbeatet och temaförändringarna bidrar alla till ”walking-down-the-street-scenerna” och biljakterna som målas upp i en huvud. Ja, Shaft ligger nära till hands.

Många snygga solon får man även i Rhythm is our business, där gänget gästas av tyska supertrumpetaren Till Brönner. Ännu en gång serveras svettiga, intensiva Brecker Brothers-inspirerade blåsarrangemang signerade Jonas Wall. Magnum Coltrane Price tvekar inte slappa sin bas på det här spåret.

Många musiker tonar ner musiken med åldern och ofta känns det som att de tappar inspirationen. Det jag gillar med Nisse Landgren är att han vågar att inte bli gammal. För detta krävs mod! Det finns en befriande ärlighet hos musiker som spelar det de gillar och blivit inspirerade av, och faktiskt vågar kasta musikaliska pretentioner överbord. Spela, ha kul och få folk att skaka loss! End of story.

På just Teamwork märks det att musiken kommer från hjärtat och bandet älskar det de gör, och vad kan väl vara bättre än det?

Tony Ammer