PAAVO The third song of the peacock

Recenserad i OJ 3-13

PAAVO
The third song of the peacock

Correct behaviour – The idiom song – Shaped shiver (Dedicated to Gunnar Jernberg 1905–2003) – The dream – Fånerier nr 8 – Tattis bounce – Skimmel – Sleep

Found You Recordings FYR 024/Plugged music/ tid cd 54 min, dvd 53 min.
Sofia Jernberg vo, Cecilia Persson p, Fredrik Ljungkvist ts cl.
Insp i Stockholm okt och dec 2012.

Betyg 5: •••••

Live in Rättvik, Dalarna, Sweden (bonusdvd)
Climb above the trees – The fairy – The idiom song – Visan – Ambush – Bubblor – Ouvertyr – Sandpaper – Lilla – Imma

Sofia Jernberg vo, Emil Strandberg tp, Fredrik Ljungkvist ts bars cl, Nils Berg ts bcl, Thomas Backman ars cl bcl, Marcelo Gabard Pazos as bars, Cecilia Persson p elp (1
nr), Clas Lassbo b, Gustav Nahlin dr xylofon. Insp i Gärdsjö mejeri, Rättvik 30 maj 2011.

Betyg 4: ••••

Till Paavos tredje album presenterar Sofia Jernberg (läs intervjun på sid 6-11!) och Cecilia Persson både en trio och en oktettversion av gruppen. Dessutom både auditivt och visuellt. Oktett-inspelningen är nämligen en dvd, inspelad på vinden i ett nedlagt mejeri utanför Rättvik. Det hela är både snyggt filmat och väl inspelat ljudmässigt och just möjligheten att se kommunikationen mellan musikerna är sådant som brukar addera något till hela musikupplevelsen. Under ”vindsspelningen”, som sker helt utan publik vad jag kan se, så blandar man och ger en del i sättningen.

I något nummer ser/hör jag inte Emil Strandberg, i något nummer adderas Fredrik Ljungkvist och sen går man ner på samma trioformat som på cdn. Ett av dessa spelas utomhus, där Persson trakterar ett elpiano (Bubblor). Riktigt tungt blir det i avslutande Imma med tre barytonsaxar och enbart Nils Berg med en tenorsax. Heavy metal! Musiken i dvd:n är i huvudsak tagen från Paavos två tidigare album. The idiom song finns på både aktuell cd och dvd så här finns möjlighet att höra två  tolkningar av samma komposition.

För kompositioner är det i hög grad som spelas. I några korta intervju-inpass på dvd:n förklarar Sofia Jernberg att det kan vara skönt att ha något att luta sig mot som improvisatör. Och grunden är jazz, tycker både Cecilia Persson och Jernberg. Och jag kan hålla med om det, sättningen är mycket ”jazz” och alla musikerna måste betraktas som jazzmusiker.

Men precis som Ljungkvist och Jernbergs samarbete i Yun Kan 10 så svävar musiken iväg mot något mera abstrakt som kan passera som nutida konstmusik. Om man nu måste sätta någon etikett på denna musik som har en ständig närvarokänsla och samtidigt är så föränderlig. Men som lyssnare har vi kanske ett behov att sätta ett namn på det vi hör för att hålla kvar en verklighetskontakt?

Musiken med oktetten/nonetten är i någon mening mer omfångsrik i uttrycket, mer variation är möjlig. Men det är ändå den kammarmusikaliska förtätningen i trioformatet som står ut i detta dubbel-album. Paavo framträdde som trio första gången vid Hagenfesten 2010 och ett par gånger i Gärdsjö 2011, dokumenterat på dvd:n.

Hur mycket mer av gig tillsammans man haft vet jag inte, men de tre hittar ett mycket lyssnande och lyhört samarbete, där alla tre musikerna hörs mycket tydligt. Jernberg får en lika personlig soloröst att bryta sig mot, i form av Ljungkvist fina spel på tenor och klarinett. Han följer Jernbergs fantastiska röstbehandling, ger understöd, erbjuder nya vägar, skapar vilopauser med solon.

Det kan verka som Perssons piano hamnar i bakgrunden av dessa båda unika musikanter, men paradoxalt nog är det som att det är lättare att höra hennes idérika spel i detta sammanhang och hon tycks hela tiden förstå vart Jernberg/Ljungkvist är på väg. Och när de svävar ut i ett gnisslande och märkligt ljudlandskap så är det pianot som skapar markkontakt.

En massa fantastisk musik spelas, men bäst tycker jag om det mörka och upprepade pianot i Skimmel, där både röst och klarinett är aningen nedtonade och återhållna. Sen förs det in ett annat temperament via Per Henrik Wallins båda ”bitar”, Fånerier nr 8 och Tattis bounce. Lite mera jazz, lite mera blues, vilket skapar fin variation.

Krävande musik är det, som jag ändå blir glad av, för att jag hör en livsbejakande grundton. Där skapar Jernbergs sorgsna texter en viss skevhet. Bubblor uppfattar jag som en känsla av att drunkna och vänta på en räddning som kanske inte kommer. I Correct behaviour finns en önskan att vara en sten för att ha ett yttre skal ”that never could be broken”.

Låter ensamt, okänsligt och ganska orörligt. Raka motsatsen till musiken, som jag hör den. Med ett så fantastiskt vokalt instrument som uttrycksmöjlighet borde Jernberg vara mera glad!

Sammantaget fantastisk och innehållsrik musik som går att höra om och om igen, finns alltid något nytt att upptäcka. Till exempel en kort sekvens efter tio minuters tystnad efter sista spåret på cd:n. En upptäcktsfärd i tystnad som inte bör missas.

Jan Strand