Pontus Lundberg: Homestretch

Liv Production 1503 / Tid 53 min.
Claus Veis Sörensen as, ss, Mattias Carlson ts, bs, Göran Abelli tb, Pontus Lundberg p, Love Arinell b, Olle Dernevik dr. Insp i Malmö Berno Studio 7, 8 mars 2015.

Svensk jazzmusik har genom tiderna hållit hög standard. Jazzmusikerna har och har alltid haft höga ambitioner som de flesta också lever upp till. Detta gäller i hög grad även Pontus Lundberg och hans nya skiva.

Pontus Lundberg är pianist bördig från Luleå men numera bosatt i Malmö där han verkar som pianolärare. Sedan tio år basar han för en egen sextett som vad jag förstår skivdebuterar med föreliggande Homestretch. Rötterna har Lundberg och hans mannar i sextiotalets jazzmusik, både den svenska men framför allt den amerikanska. Tre blåsare och komp bjussar på svängig och harmonisk musik som i sju av plattans åtta låtar har Lundberg som upphovsman. I låt åtta, Insight, delar Lundberg låtskriveriet med trummisen Olle Dernevik. Av sextettens medlemmar har jag tidigare bara stött på saxofonisten Mattias Carlson, en av de mest efterfrågade blåsarna i Malmö/Lundområdet. Homestretch innehåller flera spår där Carlson visar upp sin stora kompetens. Till exempel i titelspåret där han på barytonsax duellerar med altsaxofonisten Claus Veis Sörensen så att skön musik uppstår. När sen trombonisten Göran Abelli blandar sig i leken blir jag klar över hur starka influenser Charles Mingus bidrar med. Som på spår två, Kinda Funny Looking, där Sörensen åter visar hur en altsax skall låta, gärna som en Shafi Hadi eller en John Handy III. Spår fyra, At Last med eftertänksamt tenorsolo av Mattias Carlson får mig ännu en gång att inför mitt inre frammana baron Charles Mingus med dennes typiska sound åstadkommet med blåsarkombinationen tenor, alt och trombon. Låt mig nu bara inte glömma Pontus Lundberg som med sitt sparsmakade pianospel förtjänstfullt backar upp sitt band under skivans samtliga spår. Jag skulle bra gärna vilja höra dessa genommusikaliska musiker på en scen nära mig.

Stig Linderoth