PUTTE WICKMAN: 3 Original album classics

Recenserad i OJ 3-11

PUTTE WICKMAN
3 Original album classics

RCA CD-box 88697594622

Time after time

Time after time – My man´s gone now – Norwegian wood – How long has this been going on – The touch of your lips – You must believe in spring – The girl next door – Close enough for love – I´m a fool to want you – Cupol – The folks who lived on a hill

Med Gävleborgs symfoniorkester, dirigent Gustaf Sjökvist.
Insp 1993.

On a Friday

Everything must change – Fragile – Roland Hassel theme – Send in the clowns – Gigue – Largo – From the New world – Hello – Bröllopsmusik/Wedding music – On a Friday – Adagio for clarinet

Med Sofia Källgren, vo, Kammarkören, dirigent Bo Aurehl.
Insp 1995.

Back to the future

Intro – Jungle drums – I hear a rhapsody – Nancy with the laughing face – Corrine, corrina – Waltz for Debbie – Second time around – None but the lonely heart – It´s alright with me – Dairy queen – I wonder – The nearness of you – Rock with you – Everywhere – Drunk on love

Anders Berglund Orchestra featuring Viktoria Tolstoy, Björn Skifs och Svante Thuresson.
Insp 1997.

••

Den här 3 Original album classics utgåvan med Putte Wickmanplattor från senare delen av 90-talet gissar jag har kommit till för att locka lyssnare/köpare till skivbutiken i stället för till Spotify eller andra filleverantörer. Man får mycket för pengarna nämligen. Eller mycket musiktid för spenderade kronor.

Men precis som hos Spotify får man inte heller här någon information värd namnet. Som jazzlyssnare vill man ju gärna veta lite om  vad man står i begrepp att köpa eller, om man kommit längre i investeringsprocessen, vad man lyssnar på. Alltså vilka musiker som medverkar, när plattan är inspelad etc. Och sen är det ju inte fel med en trevlig, informativ och välskriven albumtext.

Men nog med gnäll nu, vad kan man  begära för en knapp hundring? Här får vi i alla fall 37 spår med en av den svenska jazzens genom åren största klarinettister. Med risk för att låta snobbig så vill jag dock poängtera att repertoaren är tryggt populär, se låtförteckning här bredvid, och för jazzpubliken i vissa fall snudd på rent av onödig. Att användas i partysammanhang med ljus och vin mm duger det här naturligtvis.

Betyget avser egentligen ”förpackningen” och inte Wickmans på flera spår oftast eminenta klarinettspel och som förstås  är värt ett högre betyg.

Gudarna skall veta att jag längtar efter Wickman, årgång 1950 och 20 år framåt.

Stig Linderoth