Roberto Magris: Enigmatix & Need to Bring Out Love

Roberto Magris: Enigmatix

Jmood Records / Tid: 66 min
Roberto Magris p, Dominique Sanders b, Brian Steever dr, Pablo Sanhueza perc, Monique Danielle voc. Inspelad i Lenexa, Kansas, USA, 29 okt 2013

Nu har det gått några år sedan jag stötte på den italienske pianisten Roberto Magris för första gången. Det kom en skiva på posten, jag gillade vad jag hörde och detta resulterade i en positiv recension i OrkesterJournalen. Magris visade sig vara en högst kompetent jazzmusiker med både fötter och händer i hardbopmyllan. Nu har Roberto Magris släppt en ny skiva på sitt amerikanska skivbolag Jmood Records – en skiva vars producent Paul Collins ligger bakom också Magris tidigare plattor. Den här gången har Magris valt att visa upp en lite annan inriktning. Pablo Sanhueza på congas låter oss uppleva en ny rytmik och jag faller inte precis pladask. Titelspåret får vi höra i två rätt identiska, rockiga men tyvärr också ganska tråkiga versioner där enformigheten breder ut sig. Magris, som jag uppskattat så mycket för hans smakfulla pianospel, försöker sig här på bitvis inte så lyckade atonala freeformimprovisationer. I No Sadness skärper Magris sig och spelar riktigt inspirerat! Två inlånade sånger – Stevie Wonders My Cherie Amour och Steely Dans Do it Again – utnämner jag till Enigmatix bästa spår.

Enigmatix är ett album på gott och ont som jag inte riktigt vet hur jag skall hantera. Kommande plattor från Roberto Magris får väl visa om Enigmatix är Magris nya huvudfåra eller bara ett snedsteg.

Stig Linderoth

Roberto Magris: Need to Bring Out Love

Jmood Records / Tid: 57 min
Roberto Magris p, Dominique Sanders b, Brian Steever dr, Julia Haile voc, Monique Danielle voc. Inspelad 2013, 2014 i Kansas, USA

Denna skiva är tänkt som en uppföljare till Magris förra, Enigmatix. Jag hör faktiskt inte något samband och jag blev inte alls såld på Enigmatix. Glädjande nog är Need to Bring Out Love en rejäl omsvängning till det bättre och Roberto Magris tighta trio kan inte annat än få ett högt betyg. De tre gör riktigt bra ifrån sig bortsett från några smärre skönhetsfläckar som till exempel Brian Steevers irriterande knackande på virveltrummans kant. Magris ägnar sig bitvis åt en del onödiga pianolöpningar som jag tycker stör helhetsintrycket. Men jag är kanske onödigt gnällig? Need to Bring Out Love hade jag annars utan tvekan betraktat som en femstjärnig platta.

I Want to Talk About You av Billy Eckstine är plattans bästa spår med trevlig sång av Julia Haile. Också Swami Blues hör med sitt Hancockfärgade tema till de klart hörvärda spåren.

Stig Linderoth