ROBERTOMAGRISQUINTET

ROBERTO MAGRIS QUINTET Morgan rewind: A tribute

ROBERTOMAGRISQUINTET
Recenserad i OJ 5-11

ROBERTO MAGRIS QUINTET
Morgan rewind: A tribute to Lee Morgan vol. 1

Croquet ballet – Party time – Desert moonlight – Lee-Too – Ceora – Hocus pocus – Eclipso – Mr Kenyatta – Lee Morganized

Jmood Records JMood 002/tid 72:02 min

Brandon Lee tpt, Logan Richardson as, Robert Magris p, Elisa Pruett b, Albert ”Tootie” Heath dr.
Insp. 14 dec 2009 i Lenexa, Kansas.

Betyg 3: •••

I OJ nr 2 i år hade  jag nöjet att recensera italienska pianisten Roberto Magris cd Mating call, inspelad i december 2008, en skiva som verkligen överraskade och gladde mig. Tidigare i våras släppte Roberto en ny platta. Denna gång med, så när som på kvinnliga och stabila basisten Elisa Pruett, nya musiker. Två unga nya fräcka blåsare frontar denna gång Magris kvintett, Brandon Lee från Houston Texas på trumpet och altsaxofonisten Logan Richardson från Kansas City som tidigare spelat med Jason Moran. Bakom trummorna hittar vi ingen mindre än veteranen ”Tootie” Heath som förstås bjuder på rutinerat trumspel.

Repertoaren är också denna gång omväxlande och tryggt förankrad i trevlig och up to date hard bop, en genre som passar Magris och co som hand i handske. Sex av plattans nio nummer är signerade föremålet för denna hyllning, Lee Morgan. Inledande spår är dock tenoristen Billy Harpers Croquet ballad där Brandon Lee öppnar starkt med ett moget trumpetspel förstås i Lee Morgans anda.

Jag tror vi har en ”rising star” här !I lätt marcherande Party time får vi mer av Brandon Lees säkra trumpet men också ett tungt och bra ensemblespel. Altsaxen Richardson känns väl här inte riktigt färdig ännu och minnen av en mycket tidig  Jackie McLean dyker upp i mitt inre.

Magris har skrivit Lee-too som han tar sig an med händerna fulla och där han visar vem som är ”leader  of the pack”. Nu är ju den här plattan som helhet mycket bra som den är men jag kan ändå inte låta bli att spekulera i hur det skulle ha kunnat låta om Roberto Magris hade valt lite mera rutinerade blåsare. Kanske får jag svaret när Morgan rewind vol 2 så småningom släpps. Vol 1 är hur som helst ganska nära betyg fyra.

Ett lite annorlunda grepp är spår nr 10 som är en sorts ”audio liner notes” där skivproducenten Paul Collins intervjuar  ”Tootie ” Heath om gamla tider i Philadelphia.

Stig Linderoth

Annonser
Annonser