SAMUEL HÄLLKVIST Return to Center

Recenserad i OJ 6-13

SAMUEL HÄLLKVIST
Return to Center

Grey Mélange – Chord – Variety Of 6-7 – Four And Return – Dg Family – Rk Excerpt – Persona – Variety Of 5-6 – Handshake, Hug – 5-6 Graceland – Krasta-p – Mélange – Helle Hollis – Shopping Centre – The Staff Will Be Wearing Bandanas.

Boogie Post Recording BPCD018/Plugged/tid 57 min
Samuel Hällkvist g,strings,midi player p, Nils Berg bcl, Johannes Burström b, Knut Finsrud, Morgan Ågren, Pat Mastelotto dr,perc, Yazz Ahmed tp, Elena Seiten voc,strings, Mats Johansson synth. Insp Berlin, Köpenhamn, Halmstad Värmdö 2012-2013.

Betyg 4: ••••

På sin nya skiva Return to Center låter gitarristen Samuel Hällkvist, numera baserad i Danmark, den digitala exaktheten i midi-programmeringen bryta mot de akustiska instrumenten, precis som på förra skivan Variety of Sound. Hällqvist och hans medmusiker utgår från det elektroniska och förenar det med det akustiska. På Return to Center överger han det tidigare albumets sammanhållna gruppformat och låter själva mötet mellan dator och människa bilda den primära ljudbilden.

Han lägger till flera skilda sättningar: på fem kvartettspår spelar Hällkvist med Nils Berg basklarinett, Johannes Burström bas och Knut Finsrud trummor, på några spår i duo med brittiska trumpetaren Yazz Ahmed och den spanska sångerskan och violinisten Elena Setien, och på ett par spår med trumslagarna Morgan Ågren och Pat Mastelotto.

Själv spelar Hällkvist en rad olika stränginstrument men också diverse klaviaturer och midispelare. Som gitarrist påminner han en del om Marc Ribot, som var gitarrist hos Tom Waits och John Zorn. Lyssna och njut av Hällkvists närmast västafrikanska fraseringar i Persona. Oavsett sättning bärs musiken av en tydlig, sammanhållen idé: mekaniska, maskinella ljud möter pulserande, organiska ljud från akustiska instrument. Ackorden får stor plats i detta futuristiska ljudlandskap.

Med sina tidigare projekt har Hällkvist respektlöst nosat i art- och proggrocken, frim (fri improviserad musik), postfusionjazz och bluegrass. Även på Return to Center rör han sig tematiskt genom snirkliga, komplexa och minimalistiska fraseringar med små skiftningar i rytmik och klangbild. Humorn och lekfullheten är ständigt närvarande. Hällqvist spelar nästan bakvänt och introvert – avigt rent av – men just det är hans signum. Rytmen står alltid i centrum, den bryts och bänds, och några eleganta övergångar mellan olika faser finns över huvud taget inte.

Återigen har 2010 års Jazz i Sverige-vinnare med sitt eklektiska förhållningsätt bevisat sin nyskapande och egensinniga ådra. Hällkvist ska ha en eloge för sin personliga hybrid av elektro och jazz. Han vägrar fastna i mainstream-idiomet utan strövar fjärran från genreivrarnas koncept samtidigt som han står stadigt i jazztraditionen. Man vet aldrig vart man färdas med Hällkvists klangrika improvisationer!

Patrik Sandberg