STEN SANDELL Music Inside the Language

Recenserad i OJ 1-12

STEN SANDELL
Music Inside the Language

Cd1: På – Insidan – Av – Munnen scen 1 – Munnen scen 2  – Munnen scen 3 – Munnen scen 4 – Munnen scen 5/Epilog, Konklusion.

Cd2: Språksånger I – En sonisk triptyk I – Språksånger II – En sonisk triptyk II – Språksånger III  – Språksånger IV – En sonisk triptyk III – A som i abstrakt – Speldialog 110310.

Cd 3: Borduna.

LJ Records LJCD 5254/Naxos tid: cd 1 73 min, cd 2 62 min, Cd 3 58 min.

Sten Sandell p  orgel  elektronik  röst,  Amit Sen cello, Sofia Jernberg röst, David Stackenäs g, Nina de Heney röst b, Willy Kyrklund röst, Staffan Göthe röst, Rolf Skoglund röst, Olivia Sandell Billström röst, Vanja Sandell Billström röst.
Insp i Stockholm och Göteborg.

Betyg 4: ••••

”Om jag som musiker var tvungen att spela efter anvisade noter istället för att improvisera, så skulle jag hitta på någonting annat att göra”, skriver Sten Sandell i det medföljande konvolutet.

Betyder det då att om den här musiken framförs igen, så låter den annorlunda, och kanske på ett helt annat sätt? Och man kan fråga sig om just de här kompositionerna är tänkta att återuppföras? Det kan vara hur det vill med det.

Men faktum är dock att Sten Sandell satt samman en omfattande serie vackra men komplicerande ljud- och ordkompositioner. Fascinerande tonföljder och stämmor varvade med varandra, ödesmättade och tunga klanger stundtals bearbetade av fjädrande diskanter.

Och så plötsligt hårt anslagna toner i pianots mellanregister som leder tanken till former av vävda tonmattor, hopvecklade på ett nyligen bonvaxat golv. Därtill röster som komna från ett avlägset fjärran med kanske asiatiska uttryck.

Av speciellt intresse är cd 2 där Sofia Jernberg och Nina de Heney blandar sina röster med Sten Sandells i märkliga dialoger eller kanske rentav monologer. Ibland rör sig rösterna parallellt och unisont men alltsomoftast avbryter de, kommenterar och uttalar endast delar av orden där konsonanterna kommer i förtätade sekvenser.

Det hela är mycket skickligt genomtänkt och utfört. Rikt varierad, någon gång tystlåtet och stillsamt för att hastigt vända och ryta till i fortissimoformat.

Tredje skivan innehåller en maskinell bordunton – retsam och svår. Men den färdas genom sin egen rymd av häpnadväckande ljud. Tilläggas bör att konvolutet innehåller dikter av Sten Sandell själv samt av Bengt Emil Johnson, Magnus Jacobsson, Friedrich Nietzsche och Willy Kyrklund.

Det innebär, upplever jag, att konvolutet utgör en form av partitur som har en påtaglig funktion vid avlyssnandet. Även om detta på intet sätt är jazzmusik och att musiken är långt från lättillgänglig och rentav svårtydd så bör man ge sig möjligheten att lyssna till en mycket märkvärdigt sammansatt serie kompositioner av en av dagens mer betydande tonsättare.

Leif Wigh