EMM Music
Susanna Risberg g, Oskar Lindström p, Rasmus Svensson Blixt dr samt Arvid Jullander, Palle Sollinger, Niklas Fernqvist b (spår 2:) Fredrik Ljungkvist ss, David Bennet as, Martin Wirén ts, Erik Tengholm tp, Agnes Darelid, tb. Insp. i Stockholm 30/1 och 1/3 2018.
Jazzgitarren smeker den här musiken till ett slags lycka eller coolhet. Det är inte ofta jag använder sådana begrepp om musik jag skriver om. Men här vilar något av bakåtlutat 50-tal dock med modern frisyr och nya tankar. Susanna Risberg är en utomordentlig gitarrist. Lyrisk, lyssnande, viskande. Då det behövs vrider hon litet på musiken och spelar rufft och hårt, men ofta lyssnar hon på varje enskild ton och låter den ta luft. Effekten blir så där svävande utan att förfalla till jämntjockt sväng. Hon är bra på det där underbara sättet att hon inte behöver demonstrera det titt som tätt. Tvärtom, musiken känns igen men är totalt personlig. Det andra stycket, Lotass, med blåsarensemble är ett stycke fet jävla jazz med arr som fetvadd. Inget ovidkommande tränger in. Och spåret Piano Trio No 2 Op 67 – Sjostakovitj väl, det kunde gått ha stått – är en fantastisk dröjande omkomponering där Risberg håller gitarren svävande på fjäderlätta förföriska melodier. Ett litet mästerstycke, som nog kommer spridas och få många lyssnare. Det är den väl värd.
Här hör jag således en riktigt gammaldags jazzgitarrist som visar hur mycket det finns kvar att suga ut ur den karamellen.
Thomas Millroth
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här