Meny
Imogena (Naxos)
Ann-Sofi Söderqvist tp flh, Teresa Indebetou p, Jenny Kristoffersson b, Martina Almgren dr. Insp. i Göteborg 7–8 november 2016.
Med varsamma händer sorteras de inledande tonerna fram på pianoklaviaturen. Reflekterande, kanske svårgripbara som förbiilande tankar i tiden mellan sömn och uppvaknande. Men de spröda tonerna tar efter en stund fart i en lätt rytmisk dans. I samklang med detta hörs lätta slag på en cymbal. Ett svagt svischande ljud. Därefter svingar tonerna från basfiolen fram stabila ljudpelare. Klanger som leder musiken framåt på sin tänkta väg. Tempot är rörligt och ombytligt.
Det första stycket är betitlat Warszawa och är det första i en rad kompositioner som speglar sju olika städer på världskartan. Sju olika städer varav fem belägna i Europa. De resterande två i Nord- respektive Sydamerika. Nu kan ju kompositioner vara behäftade med allt från siffer- och bokstavskompositioner till beskrivande egennamn. Givetvis med skilda karaktärer. Men i det här fallet övertygar musiken om att inspirationen uppstått vid någon form av kontakt med de olika orterna. Tonerna från flygelhornet förstärker den känslan. Känslan av egenheter men ändå som delar i världen och nuet. Om detta kommunicerar fyra skickliga musiker med personlig inlevelse och kraft.
Upphov till samtliga kompositioner är pianisten Teresa Indebetou och de förefaller alla att vara insiktsfullt genomförda. Hennes anslag på klaviaturen är smidigt, litet lekfullt med de enskilda tonerna i fokus. I kontrast då till tyngre ackordläggningar. Jenny Kristofferssons basspel är synkront och i medvetande om vad som i övrigt sker hos medmusikanterna. Basen anger inte som vanligt bara taktslagen utan är medspelande både melodiskt och rytmiskt sett. Martina Almgrens spel vid slagverket är smidigt, rytmiskt och besjälat av en försiktig humor. Och för att travestera en gammal slagdänga, trumspel med en glimt i ögonvrån. I några få stycken träder Ann-Sofi Söderqvist fram med sin vackra ton på instrumenten. Hennes spel är som oftast mästerligt utformat. Hon bibringar lyssnaren en musikalitet som är mycket personlig och inkännande. Här som i andra sammanhang. Hon har ett båda-fötterna-i-marken-spel som är fascinerande och på samma gång ytterst kunnigt utfört.
Ann-Sofi Söderqvists samarbete med Teresa Indebetou, Jenny Kristoffersson och Martina Almgren är mycket lyckat. En fin musikalisk produkt. I en värld som blir allt oroligare är banden med omvärlden allt viktigare. Och det förefaller som om kompositören har lyckliga erfarenheter från de städer hon ömsint kartlägger. Något som man innerligt hoppas kan fortsätta vid andra utländska utflykter. Cd-skivans sista inslag är betitlat Stella och är även den en vacker melodi. I den sjunger även Teresa Indebetou sin egen text varför den sticker ut på ett lätt främmande sätt…
Leif Wigh
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här