Thomas Strønen: Time is a blind guide

ECM 2467 / Naxos / Tid: 53 min.
Kit Downes p, Ole Morten Vågan b, Lucy Railton cello, Håkon Aase vi, Thomas Strønen dr perc, Siv Øyunn Kjenstad perc, Steinar Mossige perc. Insp i Oslo juni 2015.

Tiden är en blind vägvisare (min översättning!), ett citat från den kanadensiska författarinnan Anne Michaels, är både titel på Thomas Strønens nya album och på hela gruppen. Fast time på engelska betyder ju även takt eller rytm. Lite tvetydigt minst sagt att en trumslagare uppfattar rytmen som blind. I Strønens grupp finns ju dessutom tre slagverkare, som genom olika rytm- och punktmarkeringar styr det musikaliska skeendet. En teoretisk, intellektuell fundering styr min uppmärksamhet bort från musiken. Irriterande! Om det är det som är Strønens målsättning? Eller är det bara jag som alltid snöar in på liknande tankegångar?

Hur som helst så är det i alla fall en massa vacker musik som framförs. Allt skrivet av Thomas Strønen. Ofta stillsamt och lyriskt, någonstans i gränslandet mellan komponerad och improviserad musik. Varierande arrangerat också, där olika grupperingar av musiker är i fokus i olika nummer. Fast den engelske pianisten Kit Downes hörs ofta och visar sig vara en verklig tillgång med fin spelfantasi och vackert anslag. Nytt namn för mig och det skulle förvåna om det inte ganska snart kommer till exempel en trio-platta med honom på ECM!

Rytmiskt händer det också mycket roligt, med som sagt tre intressanta slagverkare i gruppen. ”Stråktrion”, Morten Vågan-Lucy Railton-Håkon Aase, hittar också fina klanger och spännande samspel. Speciellt i ett spår kallat Pipa där både cello och fiol mest används som gitarrer. Fingerspel med torr kort klang som skapar en udda ljudbild. Bland flera melodiska stycken på albumet så är balladen Lost souls mycket vacker och en höjdpunkt för mig.

Intressant grupp som i höstas förra året bland annat turnerade en intensiv vecka i Japan.

Jan Strand