Verneri Pohjola: Pekka

Edition Records (Border)
Verneri Pohjola tp, Tuomo Prättäla Fender Rhodes, Teemu Viinikainen g, Mika Kallio dr, Antti Lötjönen b. Insp. Petrax Studios, Hollola, Finland 6-8 februari 2017.

Verneri Pohjola har ett komplicerat förhållande till sin i Finland legendariska pappa, Pekka Pohjola (1952-2008). Trumpetaren har länge nekat alla propåer att framföra faderns musik men skriver på omslaget att han slutligen tackade ja till en förfrågan om att spela pappa Pekkas musik på Viapori Jazz-festivalen 2016.
Trumpetaren skriver att han hittade rätt musiker för projektet och ett sätt att fritt tolka och självständigt färga musiken utan att kärnan försvann.
Och jo, det är bara att instämma nu när festivalgiget fått sin naturliga fortsättning med denna lyckade inspelning. Det låter både Pekka och Verneri, både nu och då, både jazz och rock.

Det hade inte gått att undvika Harakka bialoipokku, det är ju något av en nordisk klassiker i jazzrock-genren, utgiven 1974 på det oförlikneliga finska skivbolaget Love Records. Vi får två låtar, dels den extroverta First Morning, dels den introverta Madness Subsides. Jag kan inte påstå att Verneris versioner är bättre än originalen, snarare handlar det om att använda låtarna som trampoliner för ett musikskapande som hittar nya stigar att komma framåt på.

Det genomgående soundet är jazzrockigt elektriskt med Tuomo Prättäläs klassiska Fender Rhodes som en härlig tidsmarkör – adderat med suggestiv elektronik av en sort som inte fanns att tillgå på det analoga 70-talet.
Verneri Pohjola är en briljant trumpetare. Här spelar han ömsom aggressivt som Miles, ömsom med hornet insvept i en mystisk dimma, som Jon Hassell. Men trots kopplingen mellan far och son Pohjola är det ingen solotripp, istället är det den kollektiva insatsen som höjer albumet över mängden.

Dan Backman