VIVIAN BUCZEK Live at the Palladium

Recenserad i OJ 4-12

VIVIAN BUCZEK
Live at the Palladium

Tea for two – Caravan – Dearly beloved – It´s alright with me – Lush life – Social call – O bêbado e a equilibrista – A time for love – A night in Tunisia

Crown Jewels CJCD-12-07/Plugged/tid 58:52 min

Vivian Buczek voC, Peter Asplund  tp, flugelhorn, voc, Claes Crona p, Hans Backenroth b, Johan Löfcrantz Ramsay dr, Elias Källvik g ( 3, 7 ).
Insp i Malmö 17 okt 2011

   Betyg 4:••••

Produktionen av svenska jazzskivor är ju numera, som de flesta väl känner till, större än någonsin, drygt 100 per år ungefär. Det är förmodligen fler än den s k marknaden egentligen mäktar med. Av dessa 100 tror jag att 75 nog är att betrakta som marknadsföringsprojekt, promotionplattor helt enkelt, tänkta att sälja in en turné t ex.

Annorlunda uttryckt så kommer det ut två i månaden som artistiskt platsar i större sammanhang. Allt detta får ju stå för mig naturligtvis, men jag tycker att resonemanget hjälper till att förklara hur jag tänker inför de recensionsplattor som jag varje månad har att ta ställning till.

Sen sin förra platta, Dedication to my giants har Malmöbaserade sångerskan Vivian Buczek vuxit ordentligt, artistiskt sett. Dedication, som kom för snart 2 år sedan, var redan denna mycket bra och antydde att något stort var på gång. Nya plattan Live at the Palladium innebär ett rejält kliv framåt för Buczek.

Det rör sig alltså om en liveinspelning och det med ett ljud som är nära nog perfekt. Vivian och hennes vänner i Claes Cronas trio och gäster har tillsammans valt ut ett gäng låtar som man inte hör så ofta numera. Man har klätt dom i lite finurliga och ibland harmoniskt spännande dräkter som får mig som lyssnare att spetsa öronen lite extra inför varje spår.

Tea for two med ett sällan hört intro inleds i ett snabbt tempo till vispkomp. Sen en tempoändring och Crona med blockackord i ett hörvärt solo följt av Peter Asplund som med sin sordinerade  trumpet faktiskt överrumplar mig. Asplund måste vara en av landets främsta på sitt instrument. Buczek utmanar med scatsång och trads fours med trumslagaren Ramsay. Visserligen låter detta bättre än vad de flesta sångerskor i vårt land åstadkommer, men ändå måste jag säga att Buczeks röst här och där låter lite ansträngd och svajig.

En riktig jazzklassiker är ju Caravan som jag inte hört på mången god dag. I alla fall inte med en vokalist. Asplund är tillbaka med fint trumpetspel och Hans Backenroth är i sedvanlig form. Dessvärre måste jag konstatera att inte heller i detta nummer håller Buczeks röst riktigt för påfrestningarna. Lush life är en av de vackraste ballader jag vet och nu, bingo! Vivian gör en underbart fin version av denna Strayhornpärla. Vilket visar att med rätt musik på notstället blir hon ju hur bra som helst. Plattans bästa spår helt enkelt!

Dearly beloved i skön bossadräkt bjuder på Elias Källvik med gitarrsolo av hög klass. Elias är för mig en helt ny och spännande bekantskap. Sen tar Buczek och Asplund över med unison sång och trumpet. Skickligt och kul.

Sammantaget är Vivian Buczek på Palladium en mycket stark skiva. Ljudet är som nämnts tidigare strålande. Låtval och arrangemang i topp. Och avslutande A night in Tunisia glömmer jag inte i brådrasket, mycket tack vare på Hans Backenroths suveräna basspel.

Till sist, jag förstår ambitionen med albumtexterna på engelska. Den internationella marknaden och engelska är ju jazzens språk. Men visst kunde man väl kostat på sig också en svensk textvariant?

Stig Linderoth