Yazz Ahmed: La Saboteuse

Naim Records (naimaudio.com)
Yazz Ahmed tp, flh , Shabaka Hutchings bcl, Samuel Hällkvist g, Dave Manington, Dudley Phillips elb, Martin France dr, Naadia Sheriff elp, Corina Silvester perc, Fartun Tahir voc, Lewis Wright vibraphone. Insp. London, 2017.

Sophie Bass illustrationer täcker både baksida, framsida och innerkonvolut på trumpetaren Yazz Ahmeds andra skiva; inspirerade av litografier ur verk som Bibeln, ”Decamerone”, ”Tusen och en natt” och av konstströmningar som surrealism, symbolism och aboriginernas drömtid.
Skivan är ett konstverk och La Saboteuse en partsinlaga till varför en kritiker ska recensera en fysisk platta och inte en digital länk.
Denna förmälning är samtidigt en tydlig illustration av Ahmeds musik: öst möter väst, Bahrain och London, diatoniska övergår i pentatoniska skalor, arabesker och friser. Och samma snygga ornament och figurer präglar också Ahmeds kompositioner.
”Åh, öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två”, skrev brittindiern Kipling 1889. Jo, Rudyard, det gör de visst!

De tretton kompositionerna är uppbyggda som ett islamiskt valv, vilket även Gunnar Ekelöf laborerade med i sin ”Diwan”-trilogi. Där det första stycket, Inhale, utgör den högra baspunkten. De följande fem styckena bågen upp mot toppunkten, det sjunde stycket Inspiration, Expiration. De följande fem styckena bågen ned mot vänstra baspunkten, det sista stycket Exhale.
Fastän det är snyggt, och detta var även min huvudinvändning mot hennes konsert under Stockholm Jazz Festival, tenderar det att bli lite för snyggt ibland. ”Materialet saknar dynamik och spänning, något som skaver i den übersnygga ljudbilden”, skrev jag då och det gäller än mera på plattan.
Yazz Ahmeds musik skulle gott kunna solkas, skitas ned lite grand. Lite mer som London: rent och sterilt i centrum men ruffigt och punkigt i periferin.

Rikard Rehnbergh