Youn Sun Nah: She Moves On

ACT (Naxos)
Youn Sun Nah voc, kalimba, Jamie Saft keyb, Brad Jones b, Dan Rieser dr, Marc Ribot g m fl. Inspelad i Sear Sound, New York, december 2016.

Den koreanska sångerskan Youn Sun Nah kan klassificeras som eklektisk i sitt musikutövande. Stor stjärna i Sydkorea och i nya hemlandet Frankrike, på god väg att bli ett namn worldwide.
She Moves On är hennes fjärde album på den tyska jazzetiketten ACT. Inspelad i New York med ett meriterat gäng – klaviaturspelaren Jamie Saft (som även producerat), basisten Brad Jones, trummisen Dan Rieser – och med fina bidrag av gitarristen Marc Ribot på fem spår.

I sedvanlig ordning hoppar hon omkring bland sinsemellan rätt disparata sånger: Lou Reeds Teach the Gifted Children, Joni Mitchells The Dawntreader och den amerikanska folkmelodin Black Is The Colour Of My True Love’s Hair skiljer sig åt och brukar inte heller vara förstahandsval för jazzartister att tolka.
Mot slutet slänger hon också in en låt som får räknas både som en jazzstandard och tidig poplåt, Johnny Mercer och Rube Blooms Fools Rush In. Med Jamie Safts mysigt sentimentala hammond och Dan Riesers diskret vispande trumspel blir det till en härlig höjdpunkt.

Den efterföljande bossan Evening Star – skriven av Youn Sun Nah och Jamie Saft – är också ett mycket fint stycke. Lite udda, med drag av americana, och garnerat med Marc Ribots allra finaste gitarrsolo.
Det eklektiska funkar dock inte hela tiden. Too Late låter som något Mauro Scocco kunnat skriva åt Lisa Nilsson, inte så kul alltså. Albumets två traditionella sånger, Black Is The Colour Of My True Love’s Hair och A Sailor’s Life, är också lite problematiska. Youn Sun Nah tolkar dem med en expressivitet som hon inte känns riktigt bekväm med.

Dan Backman