Recension från OJ # 2 – 2009
Som synes har musikerna specialiserat sig på Burt Bacharach, men även andra kompositörer är representerade: Hugo Montenegro, George Duke och Dizzy Gillespie förstås med Manteca som presenteras i en icke alltför dynamisk men ändå smålivlig version. Bacharchs megahittar sitter bättre, och mest känner vi igen The Look of Love, What the world needs now och Do You Know The Way to San José – lättillgängliga intill insmickrande melodier som ges en ny och jazzigare dräkt med hjälp av smäckra blåsarrangemang av Daniel Aguren. Men nytolkningarna av Burt’s populärmusikklassisker är tillbakalutade, nästan dåsiga, den som piggar upp tillställningen bäst är Linus Lindbloms altsax i förekommande solon.
Spänstigaste och roligaste låten är egentligen Montenegros Lady in Cement. Främst något för alla Bacharachfans som vill höra sin idol tolkad på annorlunda vis.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
