YUN KAN 10 Ten

Recenserad i OJ 3/13

YUN KAN 10
Ten

Cd 1: Lackritz – How to break a fever – Hold on to your hat! – Fighter – Kun Lun
Cd 2: Dolphinian motion – Tuulikki – No panic, just curious – Abraxas – Russia

HOOB Jazz HOOBCD 035/Border/tid 41 + 41 min.
Mats Äleklint tb, Per-Åke Holmlander tu, Fredrik Ljungkvist ts ss bars cl, Klas Nevrin p, Mattias Risberg keyb, Katt Hernandez vi, Mattias Welin b, Jon Fält dr, Raymond Strid dr, Sofia Jernberg vo.
Insp i Stockholm 29–30 april och 1 maj 2012.

Betyg 4: ••••

Fredrik Ljungkvist har två grupper kallade Yun Kan – en kvintett som funnits i cirka tio år, Yun Kan 5. Sedan 2006 finns även en dubblerad variant, Yun Kan 10. Den senare gruppen har framträtt inför publik ett mindre antal tillfällen och debuterar nu på skiva. Med ”femman” finns ett par album som kom några år tillbaka. Man skulle kunna tänka sig att Yun Kan 10 bara var en förstärkning av kvintettuppställningen. Men även om alla medlemmarna från kvintetten finns med även i tentetten, så blir det ändå två helt olika grupper till sin karaktär.

Om man nu måste generalisera så är kvintetten en jazzgrupp, medan tentetten spelar nutida musik i vid bemärkelse. Visserligen med många improviserade inslag, men mycket skulle kunna passera som nutida noterad konstmusik. Musiken har en skriven och arrangerad grundstruktur, en struktur som ibland är tydlig och ibland mera upplöst.

Melodiösa teman finns som en utgångspunkt som ibland bara anas för att senare spelas av hela gruppen. Så är det till exempel i Dolphinian motion, som börjar sprött och abstrakt med en presentation av temat via Sofia Jernbergs röst tillsammans med Nevrins piano med försiktigt stöd av hela bandet.
 
Man laborerar sedan med temat i mindre konstellationer, Holmlanders uttrycksfulla tuba får här utrymme och även Ljungkvist sopransax. Först efter sex minuter så är det Mattias Welins bas som drar igång temat igen som en basgång med lite ormtjusartongångar från Mattias Risbergs synt.

Mot slutet fyller hela orkestern på med starkare spel mot en envis basgång från bas och tuba tillsammans. En massa fin musik som ryms inom en tidsram på tio minuter! Som en liten symfoni med olika satser. Av någon anledning associerar jag till Bud Powells fantastiska Glass enclosure som gör något liknande, fast på bara drygt två minuter.

Albumet inleds av ett nummer kallat Lackritz, som på ett sätt är en programförklaring för hela skivan. En trevande inledning med Jernbergs röst som ett ångestskri mitt i komplexa klanger från sopransax och orgel. Sen ett vackert, klart ”föreställande” tema, fortfarande med Jernberg i förgrunden. Efter denna vilopunkt för lyssnaren ett hetsigt utbyte mellan fiol och sopransax, ett fritt bassolo och sedan leder tuban hela gruppen in i musiken igen.

Och så är hela albumet, avig komponerad musik, partier med fri improvisation, så plötsligt ett ”snällt” och svängigt stycke. Bästa exempel är första cd:ns Hold on to your hat!, där alla får sträcka ut en stund, mest kanske Mats Äleklints dramatiska trombon. Som en stabil och någotsånär trygg plats för lyssnaren att samla kraft för att sedan ge sig i kast med kommande utmaningar och tänjande avmusikaliska gränser.

Så Yun Kan 10 är annorlunda. Sofia Jernbergs fantasifulla och smidiga röst är kanske det som står ut mest och ger musiken en ovanlig klang. Men även hammondorgel och synt från Mattias Risberg och Hernandez fiol skapar en speciell stämning. Samt att man har två så helt personliga trumslagare som Jon Fält och Raymond Strid. Och naturligtvis att alla i bandet är mycket intressanta solister.

Allt dessutom fint arrangerat och komponerat av Fredrik Ljungkvist.Ett dubbelalbum med stort musikaliskt omfång och djup. Musik som gör motstånd och kräver koncentrerat lyssnande, men som därmed kan höras många gånger utan att skeendet blir förutsägbart. Rekommenderas till alla intresserade av nutida musik!

Jan Strand