Whirlwind Records WR4685 / www.whirwindrecords.com / Tid: 74 min.
Zhenya Strigalev as, Tim Lefebvre elb, Eric Harland dr, Bruno Liberda elektronik, Matt Penman b, John Escreet keyb, Alex Bonney tp. Insp i Berlin november 2015.
Jag blev väldigt förtjust i Zhenya Strigalevs förra platta Robin Goodie (Whirlwind 2015), där han på ett otraditionellt sätt använde traditionella stilgrepp. På sin nya skiva Never Group är attityden densamma men speluppläggen annorlunda och betar av nya domäner. Formen är kollageartad – 18 korta spår och två längre – angreppssättet är avskalat och reducerande, vilket vid en första genomspelning ger ett både rörigt och flyktigt intryck. Men trägen vinner, för i den komplexa mixen finns talrika referenser till och renodlade förbindelser mellan jazzens olika element, stilar och genrer. All sammanlänkat i ett logiskt, personligt tolkningsmönster där avstånden och olikheterna skenbart minskar. Här finns referenser till Sonny Rollins i Some Thomas, till Ornette Coleman i Bio Active, till Albert Ayler, Steve Coleman och Captain Beefheart med flera. Även om det mestadels är i fragmenterad kortform, så lyfter Strigalev fram och frilägger de gemensamma nämnarna. Tim Lefebvres elbas ger tyngd och markontakt, Erik Harlands slagverk ger mångsidighet och stabilitet. Bruno Liberdas elektroniska ljudlandskap skapar genom sin expansivitet motvikt till de mer komprimerade speluppläggen. Runt allt detta cirklar Strigalevs altsax i varierande skepnader, fri och obunden, traditionell och tuktad, uppsluppet frimodig eller allvarsamt stram som i den vemodiga bluesen Second Hand. En innovativ platta av en musiker som fortfarande söker form och förankring, men som just i sitt obundna utforskande skapar något nytt och löftesrikt.
Ulf Thelander
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
