Sons of Kemet bjöd på medryckande och genreöverskridande musik

Foto: Patrik Sandberg

Sons of Kemet
Fasching, Stockholm, 11 december 2019.

Saxofonisten Shabaka Hutchings är en av de ledande musikerna på Londons starkt hybridiserade jazzscen. I olika konstellationer har Hutchings både renodlat influenser ifrån den expressiva sextiotalsjazzen och kombinerat dessa med sina karibiska rötter (reggae, soca). I gruppen The Comet Is Coming inkluderar han även element från elektronisk dans- och klubbmusik.

Sons of Kemet har funnits i fem år och fick ett större genomslag i USA förra året genom skivan Your Queen is a Reptile, vilken gavs ut på den anrika Impulse-etiketten. I likhet med Hutchings övriga projekt så är stommen för Sons of Kemet uppbyggd på en mängd genreinfluenser, vilka är starkt integrerade till en egen sammanhållen enhet. Sättningen med två trumslagare, en tubaist och en tenorsaxofonist ger både möjligheter men också begränsningar. Tempot är genomgående mycket högt, man ligger konstant i mätarens röda zon. De två trumslagarna, Tom Skinner och Eddie Hick, sitter nära varandra på scenens mitt och arbetar intimt samman – de kompletterar varandra, fyller i och ut och skapar komplexa, polyrytmiska mönster. Tubaisten Theon Cross spelar kraftfullt, blixtsnabbt och förvånansvärt rörligt och driver på och utmanar. Hutchings ekoförstärkta tenorsax fokuserar övervägande på rytm med enkla repetitiva fraser som varieras i tempo och intensitet och det finns ett mycket nära samspel mellan den och Cross tuba.

Samtidigt som det på ytan är tämligen ensartat till form och struktur, så får gruppens musik en transartad och suggestiv karaktär. Det är svårt att inte dras in, ryckas med i de flödiga och dansanta rytmerna. En annan positiv konsekvens av begränsningarna i sättning och upplägg är att små variationer och förändringar får stort genomslag, ger en ökad sensibilisering och öppenhet för det enkla, ursprungliga och genuina.
Och där någonstans ligger Hutchings mission att utifrån dagsläget återanvända, fördjupa, lyfta fram och tillgängliggöra grundbultarna i vad vi svepande kan etikettera som ”svart musik”. En gärning som han på sin hemsida formulerar så här: ”For me the history of jazz is a perspective … Life is just a series of perspectives, and if we can trust the perspectives of others, to me that’s where the magic happens.” Och att Sons of Kemet är ett effektivt verktyg i detta målmedvetna och angelägna arbete blev efterhand ytterst påtagligt under konsertens två långa set. Gruppen kommer att släppa en ny skiva under nästa år, något vi säkert får anledning att återkomma till.

Ulf Thelander

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.