Souljazzigt på toppnivå med Kenny Washington och nordisk kvartett

Foto: Leif Wivatt

Kenny Washington, Restaurang Ester, Kungsbacka 17 oktober 2020.

Fick tipset från en kollega.  Nästan pinsamt att jag initialt förväxlade vokalisten Kenny Washington, nyligen utsedd till rising star i Downbeat, med sin berömda trumslagarnamne. Skaffade  biljett, tog pendeln och fick efter spelningen en kort pratstund med den kortväxte amerikanen.  Avsikten var aldrig att dokumentera. Antecknade således inte. Men eftersom jag genomströmmades av lycka finns ett värde i att hylla också i skrift. Det märktes  att mötet mellan livemusiker och publik uppstod ur ett uppdämt, ömsesidigt behov. Pandemin påverkar.  Konserten som pågick cirka 70 minuter avrundades med luftigt, elegant  extranummer i form av (Sitting On The) Dock Of The Bay.

Under uppväxten i New Orleans sjöng Washington (f.1956) gospel,  ingick sedermera i band knutet till flottan och fick ett slags genombrott i off-Broadway produktion. Har samarbetat med bland andra Wynton Marsalis, Joe Locke och Gregory  Porter. Studiodebuten i eget namn hade release i hemlandet först i år, märkligt nog.  Även om rösten spänner imponerande över fyra oktaver, består särarten i att ha influerats lika mycket av Stevie Wonder och Donny Hathaway som av klassiska crooners. Hans varma själfulla stämma angav tonen i Kungsbacka, såg till att musiken svängde kopiöst alternativt fokuserade på innerliga stämningar. Mångsidigheten  var påtaglig. Följdriktigt framfördes andra låtar än de som hamnade på omnämnda lovordade debut. Fick reda på att gitarristen Ewan Svensson  hade i uppdrag att plugga in ett tjugotal titlar, av vilka ungefär hälften hanns med (senare på kvällen ny konsert i Falkenberg). Bland helgjutna melodileveranser kan framhållas standards som I Got It Bad, Deed I Do, Love For Sale, I Got Rhythm , uppiffat med två Bill Withers original.

Smakfullt broderade ackord från hallänningen kompletterades av makalöst innovative Jacob Christoffersen på keyboard. Rytmsektionen var lika delaktiga i framgången. Washington verkade ha ett extra gott öga till den formidable Zoltan Csörsz Jr. (ungrare bosatt i Skåne) bakom trumsetet och för egen del blev jag lika förtjust i underbart lyhörde Jesper Bodilsen på  kontrabas. Samtliga hade generöst med utrymme, uttryckte sig raffinerat i solon och intron, medan de unisont uppvisade fabulös dynamik.  Noterade hur spelsugna de var, deras hänförande samspel och proffsiga avvägning mellan att tolka teman och bege sig ut i koncentrerade improvisationer. Tyvärr presenterade  affischnamnet varken repertoar eller sig själv. Troligen  ansvarade Christoffersen för gruppens arr, vilket han i så fall ska ha en jätteeloge för. Att publiken hade enorm behållning av konserten presenterad av  Margaretha Evmark, berodde också på en ljudtekniker som visste exakt hur optimal akustik frambringas.

För oss jazzlyssnare i Göteborgstrakten finns i övrigt ett lysande undantag till det dråpslag som Corona-restriktioner utgjort. Syftar på jazzkrogen Unity mitt i centrum. Se på hemsidan vilka som uppträder och boka plats.  I samma anda som GMC, fast sammantaget rymligare.

Mats Hallberg

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.