STAN GETZ At Nalen with Bengt Hallberg

STANGETZAtNalen
Recenserad i OJ 6-12


STAN GETZ
At Nalen with Bengt Hallberg

All God’s chillun got rhythm – Just a child – Ack Värmeland du sköna – Lady Bird – All the things you are – Out of nowhere – I remember Clifford – Lover come back to me – Autumn leaves – All God’s chillun (take 2) – When the sun comes out – Lover man – Somebody stole my girl
Riverside RRCD 139/Border/tid: 1:40:13
Stan Getz ts, Bengt Hallberg p, Dan Jordan b,
Egil Johansen dr. Insp på Nalen i Stockholm 1959.
Betyg 3: •••

Även om Stan Getz’ vistelse i Sverige i slutet av 50-talet redan är rikhaltigt dokumenterad på Dragons dubbel-cd In Sweden 1958-60 lyckas ändå producenten Nalle Nilsson och skivbolaget Riverside att med sina utgivningar av återfunna band från perioden visa oss ännu fler facetter av den stora tenorsaxofonisten under de här åren. Nu senast med en dubbel-cd med inspelningar från Nalen 1959 och med Bengt Hallberg som pianist i stället för Jan Johansson.

Dragon-inspelningarna lyfter mest fram Getz i studion och i sällskap med flera medblåsare och i rätt strama arrangemang. På Nalen, hos Nilsson, fick Getz lov att spela ut för fullt som ledare för sin egen kvartett som han hade varit van vid att göra i New York. Därför hör vi honom ta många flera chanser och spela långt friare än i studion.

Det är inte enbart positivt för resultatet, för det finns naturligtvis många ställen där solona blir för långa och där Getz får sagt allt han har på hjärtat redan i de två första chorusen. Men det upparbetas en intensitet i spelet och i samspelet med medmusikerna som inte nog kan framhävas.

Denne recensent har alltid menat att Getz framför allt var en bebopmusiker som från första stund uttryckte sig bättre och mer innovativt i snabba nummer med många ackordskiften än i de ballader han skulle bli så känd för senare i sin karriär. Jovisst, Getz berömda transparanta, ljusa ton gav balladerna en helt unik karaktär, men som improvisatör skapar han faktiskt flera originella och vågade fraser i snabbt tempo.

Det visar han på de här 13 spåren från Nalen, där Hallberg understöder honom på ett förebildligt sätt och också river av långa solon.
Inspelningens kvalitet gör inte dessa långa solon full rättvisa och jag tycker också att man skulle ha gett dessa absolut historiska inspelningar större rättvisa om man hade producerat dem mer noggrant.

Dessutom saknnas det tyngd om Getz och hans betydelse i de medföljande texterna, som ofta har sin utgångspunkt i  Nalle Nilssons personliga minnen från Nalen-tiden. Till exempel är uppgiften om att Leonard Bernstein var bland publiken vid en av dessa konserter likgiltig namedropping.

Speciellt när man försöker koppla ihop det med dennes uppskattning av att det var Hallberg som var kvällens pianist och inte Johansson. Föredrog Leonard Bernstein 1959 verkligen Hallberg framför Johansson? Visste han över huvud taget vilka de var?

Dessutom betonas Nilssons egna förbehåll om osäkerheten i att det är Dan Jordan och Egil Johansen som spelar med på samtliga 13 titlar. Jag har svårt att föreställa mig att det kan vara Johansen hela vägen för det finns nummer där hans oförlikneliga intensitet är förvandlat till rätt oinspirerad time-keeping.

Peter H Larsen