Sthlm Jazz Fest: Samuel Hällkvist Center

På Swedish Jazz Celebration hörde jag Samuel Hällkvist Center första gången live. Jag blev helt förtjust i deras blandning av all möjliga influenser och deras improvisatoriska attityd. Nu på Skeppsholmen ville det sig inte lika väl. Handlade det om det bistra vädret, den relativt fåtaliga publiken och den matta eftermiddagsstämningen på en regnig Holme?

Bandet nådde inte riktigt ut. Musiken lossnade inte ur sitt grepp och en hel del av låtarna stod stilla, kom aldrig riktigt loss. Det var säkert meningen med låten Persona Non Grata som på ett mycket fint sätt gestaltar just en stelhet, att aldrig lossna, att aldrig komma hem och definitivt inte nå ett klimax. Men den här gången fick jag känslan att det gällde de flesta låtarna. Min grunduppfattning står kvar: Samuel Hällkvist Center är en vitamininjektion i jazzlivet. De är riktigt levande och smågalna.

Hällkvist står förvisso i centrum och dirigerar med åtbörder vad som ska hända. Jag gillar verkligen det här bandet. De kommer att sätta spår på jazzscenerna framöver.

 

Men vissa dagar är lite vissnare än andra. Nästa gång! Samuel Hällkvist Center är en något snällare kusin till det helgalna bandet Trio VD från England som recenseras så småningom här på webben. De höll på att spränga Holmen. Jag önskar att även Hällkvist skulle göra det.

Lars Grip

Samuel Hällkvist g, Joel Wästberg sax, Johannes Burström b, Knut Finsrud dr.

Foto: Nilla Domnerus