Sthlm Jazz Fest: Bobo Stenson Trio

För två år sedan spelade Bobo Stenson Trio på stora scenen, vilket gjorde att den inte kom till sin rätt. Nu på lilla scenen, framstår trion som något av det mest avancerade som svensk jazz kan bjuda på idag.

Basisten Anders Jormin står i mitten, lite som en ordningsman och håller reda på Jon Fälts lekfullhet och Stensons förmåga att ibland skära sönder musiken i klangliga fransar. Jormin är perfektionist, allt annat än vildsint och en gudabenådad instrumentalist. Rytmsnillet Jon Fält drar nästan till sig mest uppmärksamhet med sin fullständigt melodiska spelsätt som varierar sig i det oändliga. Han använder inte mycket kraft, det behövs inte när man är en trummis av absoluta världsklass. Publiken skrattade ofta till inför hans tilltag. Frågan är om det inte är just Fält som gör trion så levande.

Inledande ”Olivia” av Silvio Rodriguez, en hyllning till Che Guevara, har kapacitet att leta sig långt utanför jazzkretsar.

I repertoaren blandades lyrik, med funkiga låtar som ”Una Muy Bonita”, med Jormins underfundiga ”M”.

Dessa tre, egentligen väldigt olika musikaliska personligheter, förhåller sig till varandra som ler förhåller sig till långhalm. De levererar jazz som är tätt sammanhållen och samtidigt full av lösa trådar, infall och variation.

Bobo Stenson Trio är som en uppåtrinnande flod, Ur ett delta av mängder av musikaliska traditioner: arabisk musik, nordisk folkton, klassisk jazz, friform, letar sig musiken hela tiden uppåt, till det koncentrat som källorna utgör.
Torsdagens höjdpunkt, tycker

Lars Grip

Stockholm Jazz Festival, torsdagen den 10 juni 2010.
Bobo Stenson Trio

Bobo Stenson p, Anders Jormin b, Jon Fält dr.