Sthlm Jazz Fest: Ett andningshål

Så slog Skeppsholmen upp sin portar för 27:e gången. Sakta fylldes den soldränkta planen med folk.

Bakom de tre scenerna gled allehanda flytetyg ljudlöst fram mellan trädkronor, mattält, bajamajor och tält med alla som vill synas och nå ut. Hur många gånger har det sagts? Detta måste vara världens vackraste plats för en festival. Intet ont anande måsar under inflygning vände tvärt vid ljudvallen scenerna.

För en som saknar statistik verkade publiken strömma till ganska frodigt, mot slutet av kvällen kändes Holmen fullpackad, nåja, nästan.

Överallt – banderoller med två ord: ”DN” och ”Jazz” med ett hjärta mitt emellan. Det är väl ingen publicistisk sanning direkt. DNs kulturledning behandlar mestadels jazzen med en förströdd vänsterhand. Men icke så denna gång, för nu föreligger ett avtal mellan tidningen och festivalen. DNs synlighet förväntas inbringa nya läsare. I gengäld får festivalen stöd av den stora morgontidningen, inte minst genom att den framstår som just en jazzälskare. Sanningen är att konkurrenten i Stockholmsregionen, Svenska Dagbladet tar jazzen på större allvar och ger den mer plats än DN.

Som journalist söker man sig såklart till presstältet, några trappor upp mot Moderna Museets baksida. Detta är ingen stor sak, men varför i herrans namn inrättar man ett presstält, när det enbart innehåller fyra funktionärer och några bänkar? Det gapade tomt som en kyrka efter högmässan. Ingen information om banduppsättningar, ja, ingenting.

Men vad spelar det för roll, när festivalen den här gången mer än någonsin satsar på familjer, mer jazz ä kanske någonsin, bra mat och gott humör. Det senare stod som alltid Lena Åberg Frisk, festivalchefen, för. Hon satt inte dold inne på ett kontor, utan ilade runt på området och bjöd en levande närvaro.

För oss som dagligen färdas genom Gamla Stan och Kungsträdgården, blev Skeppsholmen denna gång ännu mera en oas, än tidigare, i ett stadslandskap där ett underdånigt bröllopsfjäsk i form av kitschiga installationer, scener och bondfångeri från företag, fullständigt ockuperat stadsrummet.

På Holmen kan man andas.