Isabel Sörling Farvel

IsabelSorling 1

Nu har Stockholm Jazzfestival rullat igång, på fyra huvudscener och en mängd sidoscener i hela stan.

Att skapa spänningar genom monotona upprepningar och återkommande mönster som plötsligt löses upp i hårda rytmiseringar, är ett av många kännetecken för Isabel Sörling Farvel. Hon har en utvecklad förmåga att sjunga ”baklänges”, som när man kör en inspelad röst åt fel håll.

Det skapar en kuslig, nästan magisk stämning som bidrar till föreställningen att musiken kommer långt inifrån drömska skrymslen. Ofta sjunger Sörling unisont med tenorsaxen och trumpeten som tillsammans bildar en trestämmig klang.

IsabelSorling 3

Ibland uppstår longörer när bandet liksom rasslar på samma plats utan att komma vidare. Kanske överskattar man publikens (på ett fullsatt Fasching), förmåga att förälska sig i de klanger som står alltför länge i stallet och väntar på att få springa ut, att lösas upp.

Bandet spelar helt kollektivt, som i en sjuttiotalstradition, några solon förekommer knappast. Här talas det med en röst, en pulserande sådan som häver sig och sjunker i vågrörelser. Återhållsamt, kanske för återhållsamt till och med, när ett brötande släpps lös ur bandets unisona röst.

IsabelSorling 2

Den som är lagd för att göra referenser kan höra ett slags Paavo i en något tajtare kostym.

Den här musiken håller definitiv hög kvalitet, men just denna kväll hade jag önskat mig mera av energiskt utspel, mera av klimax. Återhållsamheten och det kollektiva är ändå förhållningssätt som jag uppskattar.

Text: Lars Grip
Foto: Heiko Purnhagen

Fasching Stockholm 1 oktober 2012.

Isabel Sörling Farvel. Isabel Sörling (vo), Kim Aksnes (tp), Otis Sandsjö (ts), Henrik Magnusson (p), Alfred Lorinius (b), Carl-Johan Groth (dr).