Hiromi på Konserthuset

Hiromitrio

Hiromi, den 33-åriga japanska pianovirtuosen och kompositören, kom till Konserthuset med sin trio på festivalens sista dag. Hon formligen lyste av självförtroende, närvaro och livsglädje när hon äntrade scenen tio minuter efter utsatt tid – strax efter pianisten Cecilia Perssons bejublade konsert.

Publiken var minst sagt på helspänn. Redan i första tonen av inledande Move, titelspåret från hennes purfärska album, förstod man att spelningen skulle bli något utöver det vanliga.

Bara det att hon ackompanjerades av den tighta stjärnduon Anthony Jackson (Steely Dan, O´Jays, Chick Corea, Michel Petrucciani) på sexsträngad kontrabasgitarr och Steve Smith (Journey, Vital Information, Steps Ahead) på trummor var i sig en upplevelse. Ordinarie trumslagaren Simon Philips var för kvällen ersatt av Smith.

Hiromiensam
Kompositionerna var signerade Hiromi och trion rörde sig intensivt genom gränslösa taktarter. Hiromis färgrika musik flirtar med progressiv rock, jazzfusion, funk, klassiskt, bebop och latin. Trions sound påminde ibland om e.s.t men man kunde även skönja tydliga referenser till italienska progjazzrock-gruppen Goblin, som gjorde musik till Dario Argentos 70-talsfilmer.

Hiromis mycket personliga anslag är naturligtvis färgat av hennes klassiska skolning – hon började spela piano som sexåring – men hennes enastående teknik blir aldrig till ett självändamål. Hon besitter en osannolik känsla för rytm och timing som smälter ihop häpnadsväckande väl med Anthony Jacksons karakteristiska, knorrande bassound och Smiths rockigare trumlicks. Musikfilosofin är viktig för Hiromis skapande.

Detta hördes tydligt i hennes intressanta mellansnack kring låtarnas tillkomst: hon har t ex skapat en komposition utifrån det enerverande ljudet från en alarmklocka. När hon rörde sig mellan fantasi och verklighet i Suite escapism eller i hetsiga Endeavor, då hon dubblerade sin Yamaha-flygel med diverse klaviaturer, ställde hon frågan ”Arbetar folk för att leva eller lever de för att arbeta?”

I konsertens enda, närmare tjugo minuter långa solosvit målade hon delikat upp hela räckan av jazzhistoriens betydelsefulla pianister och kompositörer: från Jerry Roll Morton till Errol Garner, från Chick Corea (som hon spelat i duo med) till Claudio Simonetti (Goblin). Sviten började lekfullt och lyriskt i Saties anda och övergick snabbt till George Gershwins I got Rhythm och vidare till fragment ur Rhapsody in Blue.

Att Hiromi, som lagt världen för sina fötter, även erövrat Sverige står nu helt klart efter de lovordade spelningarna i Ystad och Stockholm. Efter konserten fick OJ en längre pratstund med Hiromi då hon berättade mer om sin karriär – håll utkik efter intervjun i kommande nummer av OJ.

Text: Patrik Sandberg
Foto: Heiko Purnhagen

Sthockholm Jazz Festival
Konserthuset 7/10 2012,
Hiromi: p, keyb, Anthony Jackson: sexsträngad elbas , Steve Smith: trummor