Sverige vann i Vancouvers hockeygames.

–Det här var kul, sa lagkaptenen Mats Gustafsson efter matchen, torkade svetten och tog av sig sin Tre Kronor-tröja med nummer 21 på ryggen.

I går spelade  Kanada mot Sverige i en konsert under tre perioder.

Lagguppställningen:  Se sist i artikeln.

Ett gammalt vackert bordshockeyspel står framme på scenen. En storbildskärm på väggen ser ut precis som den på riktiga matcher. ”Sweden – Canada” och under till ställningen. ”First period.” Men det handlar egentligen om musik, spelad med metaforer från hockeyns värld.

Bakom den galna idén står Ken Pickering, konstnärlig ledare för Vancouverfestivalen. Han kontaktade hockeyfantasten och saxofonisten Mats Gustafsson som tände direkt.

En träningsmatch hölls i februari i år, men nu skulle det bli match på allvar.

–Det här är en match, så ni får skrika och vissla hur mycket ni vill, sa Pickering till publiken i sin introduktion.

Tanken är att bygga en konsert på samma element som ingår i en ishockeymatch.

In kommer spelarna, klädda i respektive lands hockeytröjor, Mats Gustafsson, svensk lagledare, har nummer 21 på ryggen. Domaren, cellisten Fred Lomberg-Holm, bär svart-vitrandig tröja.

På digitala skärmar presenteras varje spelare.

Publiken ombeds ställa sig upp innan matchstart, för nu ska det bli nationalhymner. Kanada spelar Sveriges nationalsång och vice versa. Fast på ett alldeles eget sätt, om det var någon som trodde något annat.

Så blåser domaren i pipan och Gustafsson och kanadensiske lagledaren Francois Houle höjer sina dirigentnävar och så brakar det lös.

12 improvisationsmusiker, 6 från varje land, följer sina respektive dirigenter. Det börjar i ett rasande tempo med aggressiva stötar på ett sätt som fick mig att tänka på Stravinsky.

Så blåser domaren i pipan och visar ut Kanadensiske gitarristen Tony Wilson och svenske tubaisten Per-Åke Holmlander för ”interfernce”. På bildskärmen räknar en klocka ner de två utvisningsminuterna. Förstedomaren Lomberg-Holm har lärt sig alla de gester som riktiga ishockeydomare använder innanför sargen.

Musiken fortsätter, med avblås då och då för ”icing” (om det händer för lite), ”puck över sarg” och annat. Ljudsamplaren och andredomaren Wayne Horwitz  (elektronica) blir utvisad i två minuter för ”roughing” sedan han spelat samplade ljud för högt.

Det här är musik som skrivits av Gustafsson och Houle. Alldeles improviserat är det inte, utan det finns en bestämd struktur som är given på förhand. Ibland blir det rörigt på ett sätt som kanske inte var avsett. Rörigt får det gärna vara i den här typen av musik, men det händer att man som lyssnare tappar tråden, men det kanske var meningen.

Holmberg Holm blåser i pipan och Sverige har fått sitt första mål Varför vet man inte riktigt, men så är det. Svenskarna i publiken jublar och de kanadensisk spelarna skakar på huvudet i protest.

De båda banden spelar vidare, ibland inom respektive lag och ibland mellan sig.

Det blir ett ”commercial brake” och båda lagen spelar hejig musik i några sekunder. Publiken jublar.

Matchen sätter igång igen efter ett gällt visslande från domarens pipa och Sverige får pucken, eftersom domaren pekar på den sida av scenen där Tre Kronor håller till.

När det är som mest spänningar, under tredje perioden, i banden, förlåt lagen, begär man time out. De båda lagen sätter sig tätt tillsammans och från svensk sida kan man höra: ”Assa, brassa, mandelmassa”.

Så på det igen.

Oavgjort och straffläggning.

Fortfarande oavgjort.

Matchen avgjordes med att publiken (cirka 200 personer) kunde följa Gustafsson och Houle på storbildsskärmar i en bordshockeymatch som snabbt tog slut när Gustafsson omedelbart drämde in pucken med en skräll i Houles mål.

Så Sverige vann med 4 – 3 efter straffläggning.

Jubel i svenska laget och bland de fåtaliga svenskarna i publiken.

Efteråt pustades det ut i omklädningsrummet och Kanadickerna hängde inte med huvudet utan har redan nu börjat ladda för en revansch.

 I mina öron dalade konserten något från mitten av andra perioden, men så mycket har jag aldrig skrattat eller skrikit under en konsert. Det började mäktigt med en oerhörd rytmik och aggressivitet. Den laddade stämningen i början av konserten dämpades dock något under matchens gång. Det fantastiska upplägget och själva idén med hockey kanske gjorde musikerna lite splittrade, ovana som de är vid det här upplägget. Båda lagen består av mycket framstående improvisationsmusiker, bland de bästa i världen. Men nog skulle jag villa höra lite mer av de båda lagkaptenerna framförallt Gustafsson. Men han hade fullt upp med att dirigera sina spelare.

Men idén är unik och kan utveckla sig till en riktig publikdragare. Det är riktigt roligt och jag hoppas verkligen att lagen kan drabba samman i Sverige. Med en bra marknadsföring är jag övertygad om att publiken skulle strömma till, kanske iförda vikingahjälmar och Tre Kronor-tröjor.

Rikskonserter sponsrar projektet och funderar nu på hur man ska kunna genomföra konserten, förlåt matchen, i Sverige under 2010. Se till att det blir så, Rikskonserter!

Vem vet – kanske får Swedish Jazz Celebration i Stockholm i april uppleva något alldeles speciellt som inte ens dagsmedierna kan blunda för.

Tro mig, isen kommer att smälta.

 

Ice Hockey: Canada vs Sweden

Roundhouse Performance Center, Vancouver

Söndagen den 28 juni 2009

 

Laguppställningen:

TRE KRONOR:

Mats Gustafsson – kapten, saxofoner
Magnus Broo – trumpet
Kjell Nordeson¨- vibrafon
Per Åke Holmlander – tuba
Christian Munthe – gitarr
Raymond Strid – trummor 

TEAM CANADA:Francois Houle – kapten, klarinett
Torsten Muller – kontrabas
Tony Wilson – gitarr
John Korsrud – trumpet
Jesse Subot – fiol
Dylan van Der Schyff – trummor  

DOMARE:

Fred Lonberg – Holm (USA)

Wayne Horwitz (USA)