Swingit! med Janson, Lindquist och Söderlind

SWINGIT! Medv: Claes Janson, Klas Lindquist Kvartett & Erik Söderlind, Östgötabandet.
Wallenbergsalen, Östergötlands Länsmuseum, Linköping, 12 mars.

 1982, efter 25 succéfyllda år, tvingades Great Jazz Club lägga ner den stora jazz & bluesfestivalen på grund av svikande publiktillströmning och därmed också ansträngd festivalekonomi. Det uppstod nu ett tomrum som varken klubben eller jazzdiggarna gillade. Att satsa på en stor festival igen, var inget alternativ. Däremot fanns tankar på att gå tillbaka till den gamla mindre festivalens ursprung; dvs. lokala band med gästsolister.

2014 föddes SWINGIT och i år var det dags för andra upplagan. På affischen stod Claes Janson, Östgötabandet samt Klas Lindquist Kvartett & Erik Söderlind. Samarbetet med Arena-bolaget och Linköping Konsert & Kongress var avslutat och ny konsertlokal var Wallenbergsalen i länsmuseet.

Eftermiddagen inleddes med Claes Janson och lokala Östgötabandet. Innan Claes kom upp på scenen fick bandet på egen hand visa sina färdigheter i en Parker-låt som för ovanlighetens skull spelades i swingtempo och med doft av västkustjazz!

Innan Claes Janson börjar sjunga, så tar han upp mobilkameran och fotograferar publiken! Sedan drar det igång på allvar. En konsert med Claes Janson vill jag likna vid en konsert med Louis Armstrong. Janson har närmare 30 låtar som han väljer på. Det betyder att man har hört det mesta tidigare, men lyssnar man uppmärksamt så hör man att han förfinat och förädlat sin repertoar utan att göra avkall på spontaniteten.

Det blev med andra ord lite Hasse & Tage där Hasses underfundiga text till trumpetaren Staffan Kjellmors vackra ballad En mun är hälften av en kyss parades ihop med lite Cornelis Vreeswijk inslag i samhällsdebatten i form av Somliga går i trasiga skor. Stockholm beskrevs i Quincy Jones Stockholm Sweetnin´ där Anders Pettersson text precis fångar vår huvudstad. På svenska blir det Stockholm salt och sött.

Claes avslutar med att ge oss en doft av Gugge Hedrenius Big Blues Band i There will never be another you. Eller, som Gugge brukade säga; ”There will always be another you”! Här fick Östgötabandet möjlighet att glänsa med fint ensemblespel och solon av trumpetaren Pelle Anelid och altsaxofonisten Hans Åkesson. Ett extra plus för bandets pianist, Niklas Hakegård. Väl avvägt bakom solisterna och fyndigt när han är på egna utflykter.

Efter paus tar Klas Lindquist Kvartett och linköpingssonen och gitarristen Erik Söderlind över. Det är inspirerande och imponerande att höra Lindquists mäktiga altsaxspel. Som en mix av Arne Domnérus och Benny Carter och med en doft av Phil Woods. Klas Lindquists tar scenen i besittning på ett självklart sätt. Killarna rör sig obehindrat mellan swing, mainstream och cool. Vi bjuds på I let a song go out of my heart, Burt Bacharachs Wifes and lovers, Mulligan-klassikern Bernie´s Tune och Ellington/Strayhorn-balladen Isfahan. Den senare avslutade en strålande konsert. Dessa “säkra kort” blandades med Erik Söderlinds Grandmothers Dream, brazilianska Doce de coco (”Söt som kokos”) och Minha Saudade och Alice Babs Nilsie som Lindquist ”fick” av henne för några år sedan med uppmaningen att ”göra något av”!

Klas Lindquists kvintett är tajt, samspelt och välspelande, men tillräckligt lös i fogarna för att killarna ska kunna överraska både sig själva och lyssnaren. Kompet med Petter Carlsson piano, Mattias Sjöstedt kontrabas och Jesper Kviberg trummor är hundraprocentigt med ett extra stort plus för Kvibergs nästan maniska swing. Hans trumset borde vara förankrat i golvet.

Extranumret Isfahan ur Ellingtons och Strayhorns ”The Far East Suite” med Lindquist på klarinett blev en mäktig avslutning. Hans frasering, fantasi och kontroll står inte långt efter Dompan eller Putte Wickman!

Förhoppningsvis utökar Great Jazz Club SWINGIT nästa år!

Tor-Björn Lyrhed

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.