Nr1 2014

I årets första nummer kan man läsa om:

GEORG RIEDEL

Hur lirkar man sig som skribent in i en text om en musiker med över 1 500 verk registrerade, med stora framgångar inom modern konstmusik, körverk, jazz, barnvisor och filmmusik? Och på vilket sätt kan man fråga hur det var att spela med Lars Gullin, Stan Getz eller med Eric Dolphy? Och hur undviker man klyschan levande legend?

CASEY MOIR

Sångerskan Casey Moir från Australien, baserad i Göteborg, drar på Pulsslagturné nu i vår med sitt band där bland andra pianisten Naoko Sakata ingår. OJ pratade med Casey över en Skypelinje från ett snöigt Sverige till ett sommarvarmt Canberra.

Nio dagar som skakade Norden – FIRE!

Publiken på etablerade jazzscener runtom i Norden ställer sig upp och skriker, gråter, dansar…

När hände det senast?

Ingen vet. Men nu har det skett.

– Jag är skitstolt och överlycklig. På något sätt har jag väntat på att något sådant här ska hända. Säger Mats Gustafsson, bandledare för Fire! Orchestra efter den eldfängda turnén från Oslo till Köpenhamn i januari. I juli spelar det 28-hövdade bandet på Roskildefestivalen.

PIXEL

I den digitala bildbehandlingen är pixeln den tryckta bildens minsta element. Pixlar produceras i ett tvådimensionellt rutnät och visas ofta med hjälp av punkter och rutor.

Det här blev utgångspunkten för namnet till det relativt nya norska bandet Pixel som i mars turnerar i Sverige. Basisten och vokalisten Ellen Andrea Wang berättar hur hon upptäckte ordet ”megapixel” i sin kamera och tyckte att det skulle bli ett bra namn på det band hon hade för avsikt att starta.

Trummisen Jon Audun Baar tolkar namnet lite mera filosofiskt. Han menar att ”pixel” är ett bra ord som indikerar att bandet är en enhet som är omöjlig att dela upp.
–Vi är en och inte fyra.

CRAIG TABORN

Det är tveksamt om det finns någon annan artist på tyska skivbolaget ECM som har en lika mångfacetterad musikalisk bakgrund som Craig Taborn.
Sedan denne Minnesotapianist dök upp på New Yorks jazzscen på 1990-talet har han engagerat sig i en män

gd olika projekt, från saxofonisten James Carters rättframma bebop till techno med Detroitbaserade Carl Craig, housemusikens fader; från undergroundmusikens äxmästare Bill Laswell till mästare i fri improvisation som Roscoe Mitchell och Evan Parker och till musiker som David Binney, Chris Potter och Eivind Opsvink.

Hans debut från 2011 på ECM, Avenging angle, beskrevs av tidskriften Downbeat som ”visionär” och satte stopp för traditionella förväntningar på improviserat pianosolo, och nu tillintetgör Chants, hans senaste ECM-album tillsammans med Thomas Morgan på bas och Gerald Cleaver på trummor, liknande förväntningar på pianotrion.

IN MEMORIAM: RUNE ÖFWERMAN

Vänlig, nyfiken och engagerad – Lars Westin tecknar ett minnesporträtt av en mångsidig musiker.

Sedan kan man läsa om Mats Gustafssons vinyltips i Vaxdax, recensioner av Robin Kelleys bok ”Africa speaks, America answers. Modern jazz in revolutionary times” och Jan Bruérs cd- och bokbox om Povel Ramel. Och som vanligt liverecensioner och massor av cd-dito förstås!