Nr2 2014

I årets andra nummer kan man läsa om:

GREGORY PORTER

Den Grammybelönade sångaren Gregory Porter turnerade i Sverige med Magnus Lindgren och Bohus Län Big Band tidigare i vår.

Det var Porters döende mamma som fick honom att satsa på musiken. Han ser sig som en predikant, och vill föra ut ett uppriktigt
kärleksbudskap.

OJ:s Patrik Sandberg fick en intervju med den karismatiske sångaren och kompositören strax innan soundcheck, när
han gästade Stockholms konserthus under den fem spelningar långa Sverigeturnén.

GYLLENE SKIVAN TILL FIRE! ORCHESTRA

2013 års vinnare av Gyllene Skivan är skivan Exit, levererad av 28 musiker av yppersta klass i kollektivet Fire! Orchestra.

XXL-bandet föddes som en idé ur själva grundbulten till alltihop: trion Fire! med Mats Gustafsson (saxar), Johan Berthling
(b) och Andreas Werliin (dr). Nu i vinter har Fire! Orchestra varit ute på turné med sitt senaste verk, Enter (se OJ #1 2014).

ALICE BABS – Leif Domnérus tecknar ett porträtt

”Jazz är det bästa som finns”, sa Alice Babs Sjöblom en gång i en radiointervju med OJ:s Leif Domnérus. Här tecknar han en bild av vår stora hovsångerska, som
avled den 11 februari i år. Duke Ellington såg i Alice Babs ”en livsglädje, värme och tragik som är jazzens innersta hemlighet”.

Hennes röst är ”så klar och perfekt att den kan användas för att stämma fioler”, som Charlie Norman en gång uttryckte saken.

Följ med på en resa i Alice Babs ljudspår.

SJOSTAKOVITJ OCH JAZZEN

Dmitrij Sjostakovitj hade två passioner som var högst opassande för den tidiga Sovjetstatens estetik. En var en faiblesse för judisk
folkmusik och den andra en förtjusning i jazzmusik, som hade kommit till Ryssland på 1910-talet. Under Stalin hårdnade kulturklimatet
och utländskt inflytande ansågs som något fult. Jazz kom att kallas ”den feta borgerlighetens musik.”

Trots det kunde Sjostakovitj sticka ut hakan och publicera sina två jazzsviter i mitten av 1930-talet. 1928 gjorde han ett arrangemang – på absolut gehör– av Vincent Youmans’ Tea for Two. Verket kom att heta Tahiti Trot och blev mycket populärt.
Men när Stalin hörde det blev han rasande.

HUVUDLÖS KULTURPOLITIK OCH SKRÄMMANDE ARROGANS

Sverige förlorar spetskompetens genom en huvudlös kulturpolitik, baserad på ekonomiska modeller som övergivits för länge sedan. Konstnärlig verksamhet kan inte bedrivas i bolagsform.

Kulturministern visar en skrämmande arrogans i fördelningen av medel till det fria musiklivet, hävdar John Högman, aktiv i Musikerförbundet och baryton- och tenorsaxofonist i bland annat Kustbandet.

Sedan kan man läsa om Mats Gustafssons vinyltips i Vaxdax, recensioner av Robin Kelleys bok ”Africa speaks, America answers. Modern jazz in revolutionary times” och Jan Bruérs cd- och bokbox om Povel Ramel. Och som vanligt liverecensioner och massor av cd-dito förstås!