Tomasz Stankos musik har en vid spelplan

T Stanko fotoPS

Det finns en omedelbar direkthet i Tomasz Stankos musik som gör att man som lyssnare snabbt förs in ett kreativt skapande.

Några inledande melodiska fraser från Stanko sedan är den organiska processen igång med en ständigt växlande rörelse både utåt och inåt. Spelplanen är vid och samtliga rör sig med lätthet över de stora ytorna både solistiskt och kollektivt. De improviserade inslagen är talrika, frihetsgraderna många men Stanko har total kontroll över det som sker och går in och gör små förskjutningar som momentant uppfattas och stämningslägena skiftar.

Även om Stanko mestadels rör sig långt ifrån ett mer klassiskt, stramt europiskt, melankoliskt tonläge så finns det ändå där glimtvis framförallt i de mer balladmässiga momenten. Stankos ton är väldigt ”blå” men i en annan kulör än vad som är vanligt hos amerikanska musiker, en kontrast som tydligt framhävs i samspelet med de övriga i gruppen.

Pianisten David Virelles, bördig från Kuba har en mycket rytmiskt, periodvis drillande spelstil som både ornamenterar och driver upp tempot.

Slagverkaren Gerald Cleaver arbetar mycket ekonomiskt och sparsmakat och är också oerhört effektiv i att markera ramverket men kan stundtals brisera. Basisten John Hérbert är ny i gruppen, dock en erfaren improvisatör som steg fram allt starkare under det andra setet med ett flertal rytmiska soloinpass.

Merparten av materialet som spelades kom från gruppens skiva Wislawa (ECM 2013), men även några inslag från Stankos Komedamusik kunde skönjas. Sammantaget en ytterst högkvalitativ spelning med musiker som långt ifrån är färdiga eller har hittat en form att luta sig mot.

För den nu snart 72-årige Tomasz Stanko är det fortfarande i hög grad fråga om ”work in progress”.

Text: Ulf Thelander
Foto: Patrik Sandberg

Fasching, Stockholm den 18 mars 2014.

Tomasz Stanko New York Quartet

Tomasz Stanko tp, David Virelles p, John Hérbert b, Gerald Cleaver dr.