Trumslagaren Tony Allen utvecklade i samarbete med Fela Kuti den s.k. afrofunken influerad av bl.a. James Brown, Max Roach och Art Blakey.
Basen var Lagos i Nigeria där Allens och Felas suggestivt tunggung med mycket rytmer, körer och kraftfulla blåssektioner parat med Felas texter kring kolonialismen fick starkt politiskt genomslag som spred sig. Sedan 1979 har Allen på egen hand fortsatt utveckla sitt afrobeat åt ett lite mjukare håll både musikaliskt och textmässigt, även om det humanistiska budskapet är detsamma.
Denna fredagskväll på Studion i Kulturhuset – med en öppen stor scen – sätter Allen med sin fransk/nigerianska grupp publiken i direkt partystämning och även om det inte direkt kokar så puttrar och sjuder det konstant under de drygt två timmar spelningen varar. Och det är ett väldigt tight gäng som spelar,
Allen sitter placerad på ena kanten vänd mot medmusikerna och har hela tiden kontakt och ger små anvisningar. Det är inte så mycket markerade funkrytmer, utan mer tillbakalutade rytmiskt rullande figurer som ger grunden mot vilka solisterna arbetar rätt fritt.
Framförallt trumpetaren Gilles Garin med sitt kaskaderande, spetsiga spel höjer trycket, likaså gitarristen Kologbo gör några vässade solon. Basisten Cesar Anot spelar med ett enormt fysiskt driv, bokstavligen hoppar omkring och presenterar några mäktiga slap-solon a la Larry Graham tungt understödd av Allen.
Sångerskan Audrey Mbaguidi skapade direkt publikkontakt med sitt öppna sångsätt.
Merparten av materialet ligger på feel-good planet, men som ett av de sista numren skanderade ”don´t take our kindness for weakness”. Där det finns yta och glädje, finns det också djup och allvar.
Text: Ulf Thelander
Bild: Heiko Purnhagen
Stockholm Jazz – Kulturhuset den 5 oktober 2012.
Tony Allen´s Black Series
Tony Allen dr vo, Audrey Mbaguidi vo, Cesar Anot elb, Kologbo g, Gilles Garin tp, FX Bossard keyb,