Tribut till Gösta Rundqvist

gosta_rundqvist_330_330

Gösta Rundqvist, en av våra riktigt stora jazzmusiker, gick bort i cancer för drygt ett år sedan. På initiativ av flöjtisten Sarah Lindloff, som levde med Gösta i femton år, gavs en hyllningskonsert till minne av denne mångsidige pianist, arrangör och kompositör. Det blev en variationsrik och laddad afton inför cirka 700 åhörare i Uppsalas konserthus.

Rundqvist spelstil sträckte sig från det uppsluppna och virtuosa till det mer inåtvända, meditativa. Han var alltid mycket lyhörd, med det harmoniska uttrycket som sitt signum. Han behärskade många olika jazzstilar, och hade även starka band till den klassiska musiken. Monica Zetterlund, Toots Thielemans, Red Mitchell, Johnny Griffin, Clark Terry, Viktoria Tolstoy och Svante Thuresson är bara en bråkdel av alla de stjärnor som Gösta samarbetat med på skivor såväl som i konsertsammanhang. Toots lär ha sagt att det fanns två pianister som han helst ville bli ackompanjerad av: Bill Evans och Gösta Rundqvist.

Musiken som framfördes under den drygt tre timmar långa hyllningskonserten återspeglade fint Göstas bredd som både musiker och människa – storbandsjazz , fri improvisation, solonummer, Bach-koraler och Göstas egna kompositioner. Bachs musik, som låg Gösta varmt om hjärtat, kunde avnjutas i underbara solonummer med Love Derwinger bakom flygeln och Uppsala Kammarsolister med flöjtisten Sarah Lindloff samt med sångerskan Ibba Andersson i svidande vackra tolkningar.

Basisten Georg Riedel, pianisten Bobo Stenson, saxofonisten Lennart Åberg, trumpetaren Jan Allan och sångerskan Sarah Riedel framförde tillsammans innerliga och laddade versioner av Riedel-kompositionerna Regnet är lågmält, Ditt hjärta leker tafatt och Göstas egen komposition If I could stop one heart from breaking. Sarah berättade från scenen att dessa låtar uruppfördes för första gången på Fårö, där Gösta älskade att vistas.

Gitarristen Mattias Windemo framförde sin säregna komposition Skärvor/Evighet och flätade tonerna ihop med en dansares vackra rörelser – en synnerligen naturlig, otvungen symbios, helt i Göstas anda. Windemo deltog även i två av Göstas egna spirituella kompositioner: The heart journey och Allt du ser är ljus. Trumpetaren Bosse Broberg och hans 12 man starka Nogenja bjöd på dynamiska och sprudlande versioner av JJ Johnsons Lament och Kurt Weils Speak Low, i Broberg smakfulla arrangemang. Krister Andersson, Lennart Åberg, Peter Asplund, Bertil Strandberg och Jan Allan spelade raffinerade solon på sina respektive instrument. Göstas Uash, i Krister Anderssons, Bosse Brobergs och Roland Keijsers fina tolkning, var en av kvällens absoluta höjdpunkter. Keijser gav även fina prov på sin stora talang när han bjöd på ett känslosamt solonummer på sin turkiska ney-flöjt i 15 minuter långa Maklins brudmarsch.

Finalen blev oväntad, äventyrlig och tänkvärd: Uppsala Kammarsolister tillsammans med de tre trumslagarna Jon Fält, Raymond Strid och Fredrik Rundqvist samt Bobo Stensson och Lennart Åberg i Bachs Wenn Ich einmal soll scheiden.

Efter denna omtumlande afton är det bara att hålla med konferenciern som beskrev Gösta Rundqvist som en improvisatör som kastade lasso mot det okända och som lät musiken fortsätta in i en annan dimension.

Patrik Sandberg

Tribut till Gösta Rundqvist, 12 januari 2011, Uppsala Konsert & Kongress