TVÅ FÖR TOMMY Två för Tommy

TvaforTommy
Recenserad i OJ 2-12

TVÅ FÖR TOMMY
Två för Tommy

Nisseparken – Muswell Hill – Morval road – Runt runt runt – Blues for J.G. – Baby boom boom – Greenwich street – Sideways forward – Kvaddlarna

Found You Recordings FYR017LP/foundyourecordings.net/tid: 42 min.

Fredrik Ljungkvist cl, Mattias Ståhl vibra, Patric Thorman b.
Insp i Stockholm 2011.

   Betyg 5: •••••

Fick denna musik på en proffsbränd cd, ljudet är fantastiskt bra! Egentligen finns albumet bara som limiterad lp-utgåva. Men en cd är ändå enklare att skicka med posten, kan man tänka. Sättningen såg intressant ut. Vibra, klarinett och bas, tyckte det påminde om något, men kunde inte komma på vad.

Efter några minuter i spelaren var det dock självklart – Jimmy Giuffre och trion med Paul Bley och Steve Swallow, så vibran borde varit ett piano! Lyssnade på den trions Free fall. Jodå, Ståhl och kompani måste ha lyssnat mycket på det här. Och flera andra av trions inspelningar.

Började tänka att jag måste räkna upp dessa i min recension, som referenser för den intresserade. Någon dag senare kommer OJ nr 1 2012 och vad finns där om inte en stort uppslagen artikel om Giuffre av Roger Bergner, med hänvisning till alla skivor jag tänkt på. Ibland måste man faktiskt tro på den mentala och musikaliska energins förmåga att teleporteras genom dimensionerna!

Men nog om andras musik, för även om trion Två för Tommy inspirerats av Giuffres musik, så står man definitivt på egna ben. Ståhl och Thorman har komponerat hälften var av de ibland abstrakta, konstmusikaliskt klingande och ibland vackert melodiösa stycken som spelas. Men även om det musikaliska grundmaterialet är mycket fint så är det de tre musikernas tolkning av detta och deras improvisationer som gör albumet till ett dramatiskt lyssningsäventyr.

Jag har tidigare uttryckt att Ljungkvists klarinett är lika mycket ett huvudinstrument som hans tenorsax. Efter insatsen här, blir det så i än högre grad! Vacker klar ton ibland, fritt och mera ”fult” ibland, han glider och ”sluddrar” på vissa toner. Men allt uttrycksfullt och i musikens tjänst.

Samma med Ståhls vibrafon, lyriskt och närmast sakralt i tonen ibland, snabb och hetsig attack när det behövs, understödjande klanger, men också sådant som pekar vidare mot något nytt och outforskat område i musiken.Thorman spelar melodiskt men med en oftast underförstådd rytmisk grund som drar ihop musikens delar till en helhet.

Tre suveräna musiker i ett samspel som skapar helt fantastisk musik. lp-skivan är limiterad till enbart 350 ex, så intresseklubben bör agera med viss skyndsamhet.

Jan Strand

fotnot: Recensionen av albumet baserades på en promo-cd. Där är ljudet klart och har en stor närvaro. Nu har jag hört fyra lp-skivor med samma musik. Fortfarande fin närvarokänsla i ljudet, men pressningen är tyvärr inte i klass med musiken. Här finns ett starkt bakgrundsbrus och på något ex även en felaktighet som ger distorsion. Musiken är fantastisk, men lyssna på lp-skivan innan ni köper!