VERNERI POHJOLA: Aurora

VerneriPohjolaAurora
Recenserad i OJ 1-11

VERNERI POHJOLA
Aurora

Akvavit – For three – Askisto – Boxer diesel – Spirit of S – Colossus – Concierto de Aranjuez amour – At the end of this album.

ACT 0027-2/Cosmos Music group/tid 62 min

Verneri Pohjola tp, Ilmari Pojohla tb, Juhani Aaltonen flj, Pepa Päivinen altflj  bcl, Aki Rissanen p, Pekka Pohjola b, Antti Lötjönen b, Ville Herrala b, Joonas Riippa dr, Mika Kallio dr, Olavi Louhivuon dr, Antti
Tikkanen violin, Minna Pensola violin, Atte Kilpeläinen viola, Thomas Djupsjöbacka cello.
Insp i Helsingfors i november 2008.

•••

Verneri Pohjola, son till den finske basisten Pekka Pohjola, är den förste finske jazzartist som utgivits på tyska skivmärket ACT. Hans ideal är den musik som återfinns på Miles Davis klassiska Birth of the Cool. Musikaliskt så finns väl det inget på den här cdskivan som påminner om de legendariska inspelningarna från skiftet 1940/50. Det kan väl i så fall vara Pohjolas ton på instrumentet som har en viss likhet med Miles Davis ton på flygelhornet i det sena 1950-talet.

Som så ofta när det gäller finsk kultur nämns det nationella eposet Kalevala även här. Egentligen inte särskilt märkvärdigt med tanke på att Finland är en relativt ung nation som tvingats leva under såväl svensk som rysk överhöghet i många århundraden. Aurora – morgonrodnadens gudinna – kanske antyder en gryning för Pohjola själv eller för finsk jazzmusik över huvud taget med den här lanseringen. Musiken, som är komponerad av Pohjola själv förutom då Rodrigos Aranjuezkonsert, är vemodig och förhållandevis långsam i tempot men obönhörligt framåtlutad rörelse.

Det finns attraktiva stråk av dialoger mellan trumpet och piano med underliggande kraftfulla orgelklanger av övriga blåsare. Både musiken och Verneri Pohjolas trumpetspel är imponerande. Hans toner rör sig från instrumentets lägsta till dess topp. Tonen är melodisk, mjuk och luftig på en och samma gång. I det sjätte stycket spelar pianisten Aki Rissanen ett mycket fint, kraftfullt och rikt varierat solo. I övrigt är det inga solister som framträder utan mest fint exekverat ensemblespel. Och avsikten har väl varit just att skapa en klangvärld med viss antydan till Miles Davis samarbete med Gil Evans.

I det avseendet har Verneri Pohjola lyckats väl för det är en intressant samling musik han åstadkommit till denna cd-skiva.

Leif Wigh