Viktigt och angeläget

Foto: Heiko Purnhagen

Archie Shepp Quartet
Konserthuset, Stockholm Jazz Festival, 15 oktober 2016.

Archie Shepps framträdande på Stockholm Jazz Festival var en de viktigaste och mest angelägna konserter som jag avlyssnat på länge. Viktig för att Shepp påminner oss om den svarta musikens historia och ursprung. För mig har Shepp alltid varit en starkt politiskt medveten musiker och kulturpersonlighet. På 60-talet, mitt under medborgarrättsrörelsens och Black Power-aktivisternas hårda kamp, manifesterade han det genom att spela in flera skivor som idag är klassiker inom frijazzen. Angeläget är det eftersom den musik han spelar idag åtminstone på ett emotionellt plan utgör en motkraft till den politiska utvecklingen i det stora landet i väster. Ett land som aldrig riktigt har gjort upp med sin historia, kantad av rasism.
Shepp bor dock sedan länge i ”exil” i Paris, dit han flyttade redan på 60-talet.

Foto: Heiko Purnhagen
Foto: Heiko Purnhagen

För drygt 50 år sedan spelade Shepp med sin dåvarande kvartett – Roswell Rudd, Charlie Haden och Beaver Harris – på Stadsteatern i Stockholm. Då framförde en “ung och arg” Shepp sviten A Portrait of Robert Thompson (As a Young Man). Musiken välde fram som en lavaström eller som ett jordskred och verkade på något vis sammanfatta all ”djävulskap” som den svarta befolkningen fått utstå i Amerika. Men i sviten ingick också den vackraste musik av Ellington, som alltid varit Shepps husgud. Ellington var även högst närvarande denna kväll i fina tolkningar av Don’t Get Around Much Anymore och Come Sunday, där Shepp också sjöng och reciterade. Hans röst är och fyllig och kraftfull som hos en blues shouter.
Shepp spelar numera inte saxofon med den kraft och frenesi som han en gång gjorde och detta av naturliga skäl, han fyller faktiskt 80 nästa år! Men det är inte alltid helt avgörande, hur kraftfullt musiken låter, utan vad som uttrycks i de toner som spelas och då kan även en känd standardlåt innehålla allt som behöver sägas. Hela konserten rymde mycket energi, såväl i låtarna av Ellington som i Monks fina Ask Me Now.
Konserten inleddes med Shepps Hope Two, en låt i hardbop-stil, där han också passade på att hälsa till jazzhistorien med välkända citat, något som Shepp tycks gilla. Hans ton lät först något gäll men mjuknade vartefter under kvällen.
Som saxofonist har Shepp verkligen lyckats överföra bluesens ”skitiga” och icke perfekta tonbildning till jazzidiomet, vilket förstås är hans personliga röst som musiker. Hade inte Shepp börjat spela frijazz på 60-talet, så kunde han mycket väl ha blivit en bluesmusiker.
Pianisten McClung spelade hela tiden med imponerade teknik och ett fantastiskt driv.
Han bidrog också med en originalkomposition, även den i hardbop-stil och tankarna gick på något vis till John Coltrane, som Shepp för övrigt också spelade med.
Trumslagaren Mc Craven kändes helt idealisk för den musik som framfördes och han fick sin egen speciella ”feature” i låten Hambone, där han ställde sig upp och trummade på ben och armar för att åskådliggöra hur man förr i tiden använde kroppen i brist på ”riktiga” instrument. Shepp berättade också om sin farmor som föddes under slavtiden i Amerika.

En modal och hänförande vals tog sedan vid, där Shepp spelade sopransax och det var också det numret som bjöd på kvällens mest fria spel, något man kanske hade önskat mer av.
Försatt i en något exalterad stämning tog Shepp till orda och reciterade texten till sin berömda låt Mama Rose med textraderna ”We are the victims” följt av ”Revolution, revolution”, ord som kändes särskilt betydelsefulla att få höra från scenen.
Som helhet var gruppen mycket samspelt och tight och bakom det hela matade basisten Dockery på med kraft och finess.

När en viss presidentkandidat ”trumpetar” ut “make america great again” måste man erinra sig om att det största i amerikansk kultur nog har skapats av afrikan-amerikanerna samt av landets ursprungsbefolkning, icke att förglömma! Jag tycker att detta manifesterades på ett övertygande sätt denna minnesvärda kväll på Konserthuset.

Roger Bergner

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.