Vilnius Mama Jazz – genreöverskridande jazz som frihetssymbol

Text: Claes Åkesson Foto: Dainius Labutis. (Trio Neda, Andrius Savcenko i i Duck Saved Jones, Weird Uggly Fish)

Vilnius Mama Jazz – genreöverskridande jazz som frihetssymbol

Vilnius Mama Jazz är en internationell festival som hölls för 24:e året i rad i slutet av maj. Genom åren har en hel del nordiska musiker gästat festivalen som Oddjob, Marius Neset, Rymden och många, många fler. I år bestod det nordiska inslaget av Eivind Aarset Quartet, Y-Otis med Otis Sandsjö och Petter Eldh, som också spelade förra året med Post Koma, samt E.S.T. 30 Years.

Från den brittiska jazzscenen

Från den idag så heta brittiska jazzscenen har de senaste åren en hel del grupper bjudits in till festivalen. Musiken som två av de brittiska grupperna, Steam Down och Ishmael Ensemble, bjöd på kan dock endast med god vilja kallas för jazz. Det är snarare klubbmusik för danslystna. Men med den tredje, med tubaspelaren Theon Cross, kändes det att festivalen var tillbaka på banan. Att bjuda sina lyssnare på ny och genretrotsande musik är festivalens signum. Oavsett om musikerna hämtas från den internationella scenen eller den snabbt växande inhemska.

Inte bara musik

Förutom konserter hölls panelsamtal och föreläsningar under de fyra dagarna. Ett av samtalen handlade om hur jazzen finansieras i olika europeiska länder och gemensamt är, kort sagt, att de alla vad gäller offentlig finansiering står inför nedskärningar och måste i högre grad söka sponsorer. En intressant föreläsning handlade om den litauiska jazzens historia som är lika gammal som den svenska men på grund av långvarig sovjetisk ockupation haft helt andra förutsättningar för sin utveckling.

Jazz – en symbol för frihet

När landet blev fritt 1990 startade den undertryckta jazzen en närmast explosiv utveckling. Jazz och modern konstmusik är än idag symboler för frihet och de har därför en oerhörd växtkraft i de baltiska länderna. Och intresset är överväldigande för en svensk besökare. Samtliga 20 konserter som alla hade Nationella Dramatiska Teatern som spelplats var fullsatta till trängsel. Under festivalen hålls regelbundet showcases med uteslutande litauiska musiker. De är tänkta att presentera aktuell litauisk jazz för det dryga tjugotalet inbjudna gäster som representerar festivaler, jazzklubbar och jazztidskrifter runt om i Europa. Det vill säga man är i Litauen oerhört angelägen att nå ut över Östersjön med sin innovativa och intressanta musik.

Avantgardism som tradition

Om det finns en jazztradition i Litauen så är den avantgardistisk. Det var i Litauen Ganelin Trio med Ganelin, Tarasov och Chekasin bildades på 70-talet och väckte ett intresse för jazzen bakom järnridån. Nu var pianisten Ganelin tillbaka tillsammans med två andra veteraner inom litauisk jazz, saxofonisten Vyšniauskas och trumslagaren Gotesman. Deras musik är en friformjazz med akademisk touch och en skön, matematisk precision i framförandet. Ett av show case-inslagen bestods av pianisten Dmitrij Golovanov tillsammans med sopransaxofonisten Jan Maksimowicz. Här var det tydligt att man vill bygga vidare på traditionen från Ganelin Trio men för in den i en elektronisk ljudvärld.

Vital ung jazz

Huvuddelen av showcasen stod unga musiker för, ofta med fantasifulla namn som Weird Ugly Fish och Duck Saved Jones. Gemensamt för dem är en respektlös blandning av electronica, hip hop, drum and bass, och funk och faktiskt ett alltför högt ljud. Ett annat gemensamt drag är att flera ur den unga generationen har fått sin utbildning i Danmark, Aarhus och Odense. Musikutbildningar inriktade mot jazz är fortfarande i sin linda i Litauen. Men även representanter för en äldre generation fanns med i showcaseprogrammet. En av dessa var saxofonisten Vytautas Labutis som tillsammans med pianisten Richardas Banys och flöjtisten och sångerskan Neda Malūnavičiūtė stod för ett minnesvärt inslag – deras intensiva och humoristiska utspel var lika mycket teater som konsert. Ett genomarbetat koncept för jazz som teater stod gruppen luvhurts för. Budskapet var något svårt för oss utländska gäster då uppläst text ingick. Men jazzens frihetsbudskap ska ha ställt mot den kommersiella musikens smeksamma och förkvävande inställsamhet.

Ett publikintresse att stilla be om

Ett bestående intryck från festivalen, vid sidan av spännande och hörvärd musik, är det överväldigande intresset från publikens sida. Sjuttioåriga damer trängs med gymnasieungdomar för att lyssna till showcases med unga musiker, som smälter samman de flesta moderna musikaliska uttrycken i en egen trollbrygd. Det är en nyfikenhet och ett intresse som svenska arrangörer bara kan stilla be om.

Claes Åkesson, Jönköpings Jazzklubb

Annonser
Annonser
array(8) { [0]=> int(56543) [1]=> int(56588) [2]=> int(56496) [3]=> int(56596) [4]=> int(56015) [5]=> int(51323) [6]=> int(56180) [7]=> int(50803) }