Vincent Herring/Eric Alexander quintet i Aneby

AlexanderHerring

Efter tidigare spelningar i bland annat Italien och tre kvällar i Wien, angjorde Herring/Alexander kvintetten Konserthuset i Aneby igår, tisdag för sin första spelning under en veckolång turné i Sverige.

Eskilstuna ikväll 7 nov, sedan Stockholm Fashing 8 nov, Hallsberg 9 nov, Karlshamn 10 nov. Efter ett mellanspel i Köpenhamn återvänder kvintetten till Halmstad den 13e och sista spelning i Sverige blir Varberg 14 nov. Därefter turnerar man i Europa november ut.

Vincent Herring, som var den som skötte presentation av musik och musiker, plus ibland ett något långdraget mellansnack, konstaterade inledningsvis att det var en lång väg från Brooklyn, NY till lilla Aneby (lilla sa dock inte Herring, det får stå för undertecknad!). New York, mitt i en valkampanj och med stormen Sandy ovanpå detta, sedan till ett kyligt Aneby, mindre samhälle på småländska höglandet. Kontrasterna är naturligtvis uppenbara.

Men om det geografiskt och storleksmässigt finns stora avstånd, så tror jag att den omfattande publiken i Aneby kände sig väl hemmastadda i musiken som spelades. Jazzklubben i Aneby bildades 1961, just som hard bop var det som hördes mest från Länderna i Väster.

Och hardbop-traditionen är vad Herring/Alexander utgår ifrån och egentligen spelar rakt upp och ner utan nutida anpassningar. Man spelade nästan enbart musik av kvintettens medlemmar, bland annat flera melodier av gruppens trumslagare, schweizaren Joris Dudli.

Att man framförde musik av en trummis, var något som Herring skojade om flertalet gånger i sitt mellansnack (roligt en gång)! Bra hardbop-teman, där man dock kunde höra släktskap med kända nummer från 60-talet. Mest ”autentiskt” i sammanhanget var kanske ett tema som Harold Mabern skrivit till Lee Morgan, kallat EdwardLee (Morgans båda förnamn).

Just Mabern (1936- ) var kanske den som var mest personlig i sitt spel, även om några i publiken i pausen klagade över en ganska hårdhänt behandling av Anebys fina flygel. Och visst, Mabern spelar kraftfullt och tonrikt med gospelinfluenser, men också med en del överraskande infall inströdda i klangmassorna. Både Alexander och Herring är mycket skickliga saxofonister, men har kanske inget som står ut eller en tydlig personlighet i sitt spel.

Mabern repeterar

Gruppen har gjort 7 spelningar i Europa och spelat in en CD, men speciellt Herring verkade ändå osäker på ett par arrangemang och behövde leta fram notpapper för att kunna spela vidare i ett solo. Kanske bidrog detta till en viss osäkerhet som hindrade honom att spela ut. Betecknande så lät han mest avslappnad och intressant i en standard som spelades som extranummer. Alexander är skicklig men hade igår en något hård och stel ton.

Dessa tre amerikaner samarbetar för denna turné med europeiskt komp, Joris Teepe är holländare och som nämnts kommer Dudli från Schweiz. Helt OK, där Dudli blev mer till sin fördel under kvällen, inledningsvis var han aningen överaktiv.

Sammantaget en trevlig kväll, där man imponeras av amerikanernas energi och framåtlutade spelstil. Definitivt värt ett besök under Sverige-turnén. Det är inte var dag som kända amerikanska musiker besöker den svenska landsbygden. Att man också spelar i Stockholm må vara dem förlåtet!

 

Text: Jan Strand
Foto: Göran Engström

Aneby jazzklubb, Konserthuset i Aneby 6 november.

Vincent Herring as, Eric Alexander ts, Harold Mabern p, Joris Teepe b, Joris Dudli dr.